Tisdag den 25 September 2007

tyst

 

 

en skreva längs
vänster sida
fylls till bredden

jäms med en pust




den sista

Tisdag den 25 September 2007

regnet

jag är en sko
som är av trä
som är täckt av lera
och en galonrock med
reflexband rund handleden och
en blå virkad hjälm-mössa
stickande tätt om huvudet

och jag blundar
låtsas att jag simmar
i det stora blå
eller på de där fluffiga
vita molnen

och alla de där små samtalen
som försigår
så att jag glömmer
det jag håller på med
den där disträ-liga känslan
av att inte vara med




så jag fäster mej fast
som en komihåg-lapp
längst ut på en eker
och rullar iväg




för
det bildas ändå inga cirklar
bara en bahaglig vågrörelse
en lagom barg-o-dal-bana
för att inte må illa
och en hastigheten
jag sparkar igång själv

och jag tvingar ner handtaget
till den röda bilen
men vägrar se för länge
i de där öppnande ögonen för
jag kommer att smälta
som en chokladkaka i sommarsol
kvar inuti omslaget
till ingen nytta

jag måste säga ja
på ett ställe
och nej på ett annat
måste välja och
bli vald
det är inte längre
angenämt
att bara låta det vara
det måste vara ett bestämt ja-ja
och ett mera bestämt neheddu
för att det ska fungera

när jag tror att lampan är släckt
fast det bara är mina ögonlock
som fallit ner

som om regnet slöt dem





men det borde vara över nu








Tisdag den 25 September 2007

undvika

att leda
in i det som
förnimms av yta

du gav
djup




jag böjer
viker undan





att: g.bregovic, serbija (just for tonight)

Tisdag den 25 September 2007

trombon total

kardborrehjärta
krokar toner

tom bom

bom



utav dansande fingerspetsars
njutningsfylla
fylld

tom bom





dobro!




Tisdag den 25 September 2007

Moira A. Oblivion

---

Lakansväven slingrar sej runt
anklarna
som om sömnen försökte
hålla henne kvar i sängen
knyta fast oroligheterna

Hon vaknar
andlöst
i svettiga svävningar

Drömmarna tvingar ögonen
att kontrollera varje del av rummet


Men det är inte kvar
det är inte kvar


Hon somnar om
låter sej svalkas
av fönstervindar


---


Hon tänker såhär:

Jag delar upp tiden i kuber
som jag fyller med värdefullheter
sprängdfyllda
de flesta bara en sekund stora

Sådant som tar tid likt ett misstag
kastar jag
de demoleras till ingenting
vid sidan av

Resten staplar jag
som vackra torn
att beskåda
om kvällen

Ja

Så blir jag en dagöverlevare


---


För Moira
är det viktigt med mönster,
allt bör hänga ihop

Remsor av liv
från morgon till kväll
fint ihopsydda med
ömhet

Sådant hon inte förstår
gör henne förtvivlad och
orkeslös
allt från mattetal till hur en
annan människa kan uttrycka sej

Att hon inte kan styra ordningen
gör henne loj

När inte heller hennes hjärna fungerar
faller hon utmed sina kinder
sörjande


---

Hon gråter också över tid som går till spillo

---

Han har armar som en varsam ängel
men egentligen är han bara gammal
tunn och sliten

Njuter hud med iver som en nykläckt
ungdom
(att det är den tjugoåriga skillnaden
mellan dem som gör det
märker hon inte)

Han är kravlös
frågar bara
\\\'ska vi ses\\\'
och gnatar inte när
hon inte hör av sej

Kanske är det för att de
inte är ihop
som hon kan sova
inlindad
nära
utan fängselskräck

Kanske längtar hon
men hon låtsas inte om det

Änglar har en förmåga att

bara finnas

till

---

Allt medan vitsipporna
bereder lekplatser
för hennes ögon

---









Tisdag den 25 September 2007

hudegenhet

det påtagliga i
att stryka en hårslinga
från ansiktet
känna hud mot hud
och

känna

hud mot hud


en riklig ström genomfars
genom faser av längtan
fasor mot trängtan

det por-lerar in
som slingrande pärlband
nära intill medvetandets
snoozeknapp

som melodislingan
du valde igårkväll
medvetet till väckning

som hårslingan du
stryker bort
från ansiktet

och känner



hud mot hud





Tisdag den 25 September 2007

Ett kort möte mellan historien bakom och historien framför en man

infernalitik
som i olidlighet
förväntans strama stunder



han sitter mittemot mej
han har jobbat elva timmar idag
och om inte jag hjälpt honom vore det tolv
mittemot i en liten mörk lägenhet med
mycket utrymme mellan möblerna

som knirrar

han sitter mittemot
utslagen över en stol
försökandes att se mej i ögonen
men blicken faller ner mot golvet

trötthet

-Jävla invandrare
-Va?
-Ja jävla invandrare är jag

som svar på att han kännner sej besvärande
inför mej
att han tagit mej i anspråk

precis mittemot
sitter en historia för sej
kanske en helt vanlig vardag
i alla fall en annorlunda
för mej säregen

och jag jämför
mitt liv
med någon mittemot

medan ögon faller mot golvet
trötthet





värdighet





Tisdag den 25 September 2007

ser-bi-en

jag vet
du ser
vi ler

för-bi-ser ej

närlighet-en





Tisdag den 25 September 2007

facettering

likaledes
på min högra som vänstra sida
finns sånt du ser

jag vrider
framöver
runt
din anspråkslöshet

men känner iakktagelserna
speglas




vart jag än är





Tisdag den 25 September 2007

luft

lättviktsluft
mellan paranteserna
under nakenfötter
(och innanför under ärmlinningen)

någonstans, överallt
blås mej in
levandes

luft

koncentrationsluft
tätt mellan ordlösa
paranteser

där jag andas in
men vägrar släppa ut

livsluft





Tisdag den 25 September 2007

Fas-ett, till fyra.

Fas ett: Landning.

Medvetenhet i koncentration mot ett specifikt mål. Universum swoshar in mot en punkt där det fysiskt inte händer något men ändå känns i atmosfären och den egna sfären spricker som en vattenfylld ballong medan man själv står kvar och undrar vad som hände.

Fas två: Det medvetna.

Härtill följer följande för händelsen: tusen funderingar, möjliga formuleringar, framtida fabuleringar. Fortfarande i fri fantasi.

Fas tre: Fas-t förankring.

Verklighetsförankring bekräftad av motpart. Armbågsnära. Men med riskt för platthet. Att händelsen singlar iväg i swoschet som ett vanligt konsumkvitto längs levnadslinjen (den välbekant krokiga) och glöms bort. Medan man själv står kvar och undrar vad som hände.

Fas fyra: Besvarat.

Vi ses. Till nästa gång. Omvändning för adjösägning. Och väntans tusen andra funderingar och frågor. Eller bara en: Vad gör vi nu?





Tisdag den 25 September 2007

andra färden

det är som att sätet lossnar
och dom svävar iväg i tysta
saltomotaler
över snöstjärnslandet

frusenheten är bara en röd
färg mot deras kinder
men de befinner sej varma
under varandras hudar

de klär sej så
utan att ens snudda
på vanligt vis


och när jag blundar
är det dina linjer
och din kulör
som omsluter mej


vallmyravägen-pling
få minuter gör drömmar stora
och under frostiga fötter
blommar för-hoppningar


om


om hon säger hej...





Tisdag den 25 September 2007

Slutstation, avstigning för samtliga trafikanter

ständigt orolig

okontrollerad
med välanvänd färdbiljett
var du

och jag

på väg till vad
slutstation och sedan gå
av

på mitten

tvärdelad och
omskadad
för att du inte längre
sitter kvar





Tisdag den 25 September 2007

att stjäla en mungipa

vinterfaunans
chokladblommor i snövitan
ger halkskydd

trots det ramlar jag
bara för ett par färgfrossande vantars

infångning






Tisdag den 25 September 2007

pendelresan

på samma ruta står jag
idag som igår
och du står där nära
idag som alla andra dagar

vilar mot din kindkontur

i samma dörr går jag in
idag som igår
och sätter mej i färdriktningen
idag som alla andra dagar

vilar mot dina slutna ögonlock


förstår du hur det påverkar
om det fortgår såhär
alla dagar igen
jag blir van vid min vana
och du ler närmre varje gång

genom samma dörr går jag ut
och vinter blir till vår
jag undrar hur du ser mej
när tåget åter går


minns mej gärna så, som du log mot mej idag








2005 Att någon kommer. Sätter fingret på problemet. Att någon löser det.

Fredag den 21 September 2007

Du

...kom..och finns till. bara för mej i mina stunder. det är min önskan. min längtan. du som vet hur jag fungerar och försvarar mej när jag inte vet hur man gör. att vila hos. att vara lugn med. finnas i ro. vila ut. var med mej. trygghet. jag vågar inte be om det jag vågar inte ta plats. vågar inte vara fri längre. är bunden. inlåst. väggarna suger orken ur flisorna av mina leenden. lösa overkliga kontakter. vilda drömmar som inte faller in. kom du. hjälp mej. ser du hur jag ser världen så ser du mej och jag blir rikare. världen är fin och mjuk. inga hårda ord behövs för det gör ont ändå. lev vackert så jag ser så blir jag lugn. där kan jag vila hos dej. i en vacker värld där leenden smeker värme i kroppen och allvaret gör närheten tydlig. inget motstånd. du svävar. svävar med mej. ut ur gyttret ut ur livet in i en underbar dimension där molnen sveper om oss som skyddande viskningsönskningar och önskningarna blir sanningar för att vi tror. du och jag ska sväva i tron på allt allt allt vi vill ha. du och jag och vi och de andra som ser på med leenden som kommer ur det finaste innerliga medmänskligheten som bara en ärlig tänkande individuellt fri människa kan. ljuvliga liv som tär så hårt på själen. tragiska ickeork som tär sönder tiden. jag orkar inte. kom med ork åt mej. kom med tid. jag vill inte vara själv längre. jag vill våga be om hjälp. jag vill våga finnas bättre till. vill våga vara gemensam. beroende. jag är beroende. men vågar inte. kom med våg åt mej. inte någon. jag vill ha du som ser det jag ser. du som reagerar likadant. du som ledsnar där dumhet regerar du som gläds åt livsintelligens. du som gläds åt färgerna och orden som mjukar själar. du som ser det lilla i det stora men som inte summerar utan släpper fri. du som kan hålla mej när jag sover. du är viktig nu. du kan komma nu. jag väntar. jag väntar. jag orkar inget annat.





Onsdag den 19 September 2007

ett stycke gonatt

i skenet av nattlampans sövande dimmer
jag andas förnöjt i dansande takt
en leksam svängom ur det jag förnimmer
där vaksamhets tid jag flyktigt förlagt