Old school, som visar att jag hållt på ett tag, 1983 kom de första låttexterna till världen, den här är från 1987 mitt i höjden av hårdrockstrenden men den här är ingen sång, svensk version följer efter engelska originalet.
~~~~~~~~~~~~~~~~
~~~~~The Ancient Oaks~~~~~
~~
The Ancient Oaks, mystified in neon light they stand
Once in the backwoods they flied for the North Winds...
Generations have grown and seen the Mystique in their
green leaves and spreading branches,
before they faced morbid death...
but the Ancient Oaks still lives on...
~~
The Oaks in the Church-yards, keeping their Secrets,
waving in the night
The Oaks in your Garden, once from the same Woods,
Now scratching at your window as they shine in the
moonlight.
Do not fear...hear their tale and remember,
Yet another tide will come, but the ravages of our past
can not consume,
What once has shared so many Holy Secrets...
~~~~~~~~~~~~~~~87~~
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~LordParzifal
De Uråldriga Ekarna
De Uråldriga ekarna, i neonskenet mystifierade de står
En gång i urskogen dansade de för Nordanvinden...
Generationer har vuxit upp och sett mystiken i deras
gröna blad och utskjutande grenar,
innan de mötte döden den morbida...
men De Uråldriga Ekarna lever fortfarande vidare...
~~
Ekarna på kyrkogården, bevarande Hemligheter,
vinkande i natten
Ekarna i din trädgård, en gång från samma Skog,
Nu skrapande mot ditt fönster lysande i månljusets sken.
Räds ej...hör deras berättelse och minns,
Ännu en tidsålder skall komma, men revorna i vårt förflutna
kan aldrig förtära,
Vad som en gång har sett så många Heliga Hemligheter...
LPWJ svensk version 29/11/08
~*~
Jag sov i mormors gamla rum på övervåningen som var taget direkt ur 50-talet med gamla möbler och där såg jag ekarna i gatlyktan nere vid grusvägen halvvägs ner mot sjön i Österfärnebo (Gysinge). Men ett träd som stod närmare var det som skrapade mot den gamla rutan, med Carl Larsson urklipp inramat på väggen bredvid (den där ungarna hoppar från en brygga och badar på sommaren).
Minnen minnen, jag har säkert glömt mer än vad vissa kommit ihåg under en livstid.
Ändå är kopparkitteln full...eller är det en guldkruka vid slutet av regnbågen vid min barndomsvän trädsnidarens stuga vid vattnet med troll och tomtar och småfolk stående i trädgård, lusthus och stugfönster!
Jag lämnar er med den bilden i minnet...
LPWJ 29/11/08
http://lordparzifal.blogspot.com/2008/11/de-urldriga-ekarna.html