~*~

Efter honom bel'gga en bred och slit'n väg
Över den mörka Avgrunden, vars kokande Bukt
Tamt uthärd'de en Bro av beundransvärd längd
Från Helvetet oavbrut'n sträckande sig till den yttersta Sfär
Av denna fragila Värld; genom vilken Andarna perverst [1030]
Medelst lättsam samfärdsel passera fram och tillbaka
Att dödliga förleda eller bestraffa, förutom den
Gud och goda Änglar beskydda genom särskild nåd.
Men nu till sist den heliga influens
Av ljus framträda, och från Him'lens murar [1035]
Vida framskjuta in i den dunkla Nattens sköte
En skimrande gryning; här Naturen hon först begynte
Sin längsta brant, och Kaos att tillbakavika
Som från hennes yttersta värv en brut'n fiende
Med mindre tumult och med mindre fientligt dån, [1040]
Att Satan med mindre möda, och nu med lätthet
Föras uppå den lugnare våg medelst vagt sken
Och likt ett väderbitet Fartyg håller
Gladeligen mot Hamnen, ehuru Vant och Tackel slitas;
Eller i den tommare ödslighet, liknande Luft, [1045]
Väga sina utspridda vingar, fritt och ledigt att beskåda
Fjärran där den Imperiska Him'len, vida utsträckt
I omkrets, obestämbart rätvinklig eller rund,
Med Opal Torn och Bröstvärn utsmyck't
Av levande Safir, en gång hans ursprungliga Hemsäte; [1050]
Och stadigt genom att i en gyll'ne Kedja hänga
Denna pendant värld, i storlek såsom en Stjärna
Av minsta Magnitud närliggande Månen.
Ditåt full av bedrövelse och skälmsk hämnd,
Fördömd, och i en förbannelsens timma han ivrigt ilar. [1055]


Slut på Andra Boken.

John Milton 1667

LPWJ svensk version 18/07/10

En länk för de som var med då, också (eller kanske framförallt) för de som inte var det

Förlorat Paradis: Bok I (J.Milton)