jag bär dig i minnet i tystnaden mellan mina hjärtslag
bär jag återhållna andetag där dina fötter vandrat över jorden

vid dunklet från röda papperslyktor och virade sidensjalar
till pulsen från vridande åror i rorkultens stegrande gängor

dina händer över min midja mina händer över din hals
tyngden i dina ögonlock som sveper vinden mot min kind

vrider mig i ditt grepp när ditt hår och dina bröst doftar tunga
jag bär inte skulden ej heller jorden förmår mer än havet

dina axlar som formar tidvattenvågor under min köl som strider
driver mot dina stränder och möter vågorna som slår i mina händer

mot jorden som axlar vår tyngd driver vi svepande vågor av vind
till andetagen ur våra kroppars pulserande hjärtslag lutar vi oss

närmare tyngden i dina ögon lutar jag årorna i mina händer vilar
i minnet av tystnaden efterdyningarna som svallar i mitt blod