Likt ett darrande löv, på en trädgren om hösten
som vore det en vindens litania, av kalla visk-
ningar efter ditt namn från andra sidan är Kap-
ten död den obarmhärtige ,orättvise, omutbare
mästaren,där endast livet kan vara starkare.Död !
du likriktade, av alla lik du lämnar efter dig på
dina korståg ,uppstår alltid nytt liv som en sym-
bios och reinkarnation av att likna vid dessa dikt-
er,spridda som gödsel,där vi lever av liken.
Så ! ni har gått och ärvt igen, och den dog så
klart, till sist, och ni överlever dem alla, lyckans
gosse ! av så många lik, på den släktgrenen blir
ni nog rätt rik,skänkte han bort sitt hjärta också ?
kors i taket ! en så vänlig själ, ja,sådan är skillnad-
en mellan oss människor, där den ene är givare
och den andre mottagare.