Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  En roman jag skrivit på Argus först... men nu är den här


Glömskan, Prolog

Prolog

Lägenheten var helt mörk så när som det pulsande röda skenet från en telefonsvarare. Någonstans i lägenhetens mörker spelades ett klassiskt stycke svagt.

Hon rörde sig som om all hennes energi sugits ur ennes kropp. Garderoberna var helt tömda och innehållet ordentligt ihopvikt i ett par resväskor. När hon försiktigt sköt in sista lådan i byrån stannade hon upp och lät försiktigt ett finger följa konturerna på ett inramat foto som fortfarande stod på byrån. Med en suck tog hon så fotot och lade det försiktigt övers i den öppna resväskan innan hon stängde den.

Tårarna som hon själv trott sinat började åter rinna längs hennes kinder. Hon gick en sista vända i den näst intill tomma lägenheten och fann till sin belåtenhet att det var välstädat och fint. Hon grep tag i sin tandborste och försvann för en kort stund in i badrummet. Hennes mor var tandläkare så god munhygien var inpräntat i henne sedan födseln. När hon var nöjd med tänderna sköljde hon ur tvättstället ordentligt och återvände till sovrummet.

Återigen suckade hon. Allt var i ordning. Hon gled ner på knä och såg till att sunday times med alla sina bilagor låt på det sätt hon tidigare tänkt ut, hon sträckte ut handen och lyfte en liten plast pall till rätta mitt över tidningen och alla dess bilagor.

Hon gjorde allt i sin makt för att förenkla för den som skulle upptäcka allt. Personligen visste hon att hon skulle föredra en blöt tidning framför en intorkad fläck på golvet.

Efter en snabb koll att hår och smink var i ordning steg hon slutligen upp på pallen. Med darrande händer förde hon den grova snaran över sitt huvu \"Förlåt\" viskade hon ut i mörkret innan hon sparkade undan det sista fotfästet och kastade sig mot glömskan




Prosa av Xena
Läst 548 gånger
Publicerad 2006-04-14 15:23

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share






  < Nästa text