Alissa satte sig brevid sin bästa vän Loreena i skolmatsalen.De diskuterade hur mycket läskigare maten kunde bli när Alissa plötsligt kände sig iaktagen.Det luktade dessutom av friska sommarblommor.Hon låtsades dock som ingenting då hon inte ville oroa Loreena.Varför ska jag ha känsla för det övernaturliga tänkte hon tyst för sig själv.Ändå kom en nyfikenhet som inte ville ge sig av.Det kunde vara en älva med tanke på doften.Matrasten var slut och de gick till sin lektion som idag var målning.Det var ett av hennes favoritämnen då hon fick chans att uttrycka sig konstnärligt.Läraren var dessutom bra och det var ett plus i kanten.Lugn musik strömade ur en CD-spelare som stod i ett hörn.Alissa kunde inte låta bli att måla älvor.Jag blir så lätt påverkad tänkte hon självkritiskt.
När lektionen var slut frågade Loreena om de skulle gå till klädaffären och se om spetsklänningen fanns kvar."Visst,kan vi det,"log Alissa och packade ner böcker och annat i ryggsäken.Då kom blomdoften igen.Långsamt blickade hon upp,nervös inför vem som skulle stå där.En lång yngling med svarta lockar som sträckte sig ner över axlarna.Koboltblå ögon som tittade genomträngande på henne.En fyllig underläpp som såg ut att vara kyssvänlig.Med en lätt skakning på huvudet försökte hon släppa den tanken.
"Vad gör du?"Loreenas röst väckte henne ur förtrollningen."Ingenting,"mumlade hon och rodnade nästan.Med ena handen lyfte ynglingen på håret och spetsiga öron visade sig.En älva alltså.Det var nästan synd att Loreena missade all denna skönhet men samtidigt inte.Han såg ut att vara arton men Alissa trodde att han var mycket äldre.De övernaturliga hade förmånen att alltid se unga ut.Här behövdes inte antirynk krämer eller plastikoperationer.
Om man nu var så ytlig vilket hon absolut inte var.Undrar varför han visar sig för mig nu?Det var en fråga som inte kunde besvaras föränn de två var i enrum.
"Mitt namn är Gordon."Hans sjungande vackra röst kom viskande in i hennes öra.