Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jonatan och Iris (del 3)

Jag stirrar på droppen som förstenad."Iris,"säger han mjukt och lugnt.
"V-vad är det här?"stammar jag hjälplöst."Jag tror tiden är inne för oss att ha ett allvarligt prat."Jag nickar stumt.Den mentala rösten viskar väsande:"Nu har du förklarningen på varför han inte äter mat och varför han vill se vampyr-rullar.Han försökte visa det utan ord."Han stänger av tv:n och vänder sig om och de hypnotiska ögonen får mig att sitta helt stilla.Det känns som om mina hjärtslag hörs extra högt i tystnaden som uppstår tillfälligt.Hur ska det här sluta?
"Jag är en vampyr som du helt säkert har räknat ut.Jonna är inte min riktiga mamma men hon var den som omvandlade mig och därför betyder hon mycket för mig.Förstår du?"En stum nickning.Han fortsätter "Det här hände i slutet av 1800-talet och anledningen till att hon valde mig var för att vi båda var ensamma.Min familj hade just dött i en olycka.Du behöver inte oroa dig,Iris.Vi ska aldrig göra dig illa."Jag vågar dra upp smilbanden en bit och mumlar "Jag tror dig för jag har alltid känt mig trygg hos er.Jonna har varit mer som en mamma för mig än min biologiska."Jonatan besvarar mitt leende och frågar försiktigt "Kan man få en kram?"Självklart!Hans kalla armar sluter sig kring min smådarrande kropp.Det känns härligt och lite häftigt.Ändå kan jag inte tillåta mig att låta de där känslorna gå längre.Den mentala rösten väser och tänker inte låta mig glömma bort faran med att gå längre i vår vänskap.Ibland önskar jag att jag kunde be mitt förnuft att fara och flyga men jag vågar inte.Ärren i hjärtat efter mammas alla svek sitter för djupt.Dessutom är det läskigt att hon låter känslor för män styra henne så till den grad att hon ibland glömmer bort att hon har en dotter.Jag måste vara stark och försöka ignorera alla antydningar till något mer,där i vampyrens famn.Med ena handen leker han med mitt neonröda hår.Busar."Du är som en liten pojke full med bus streck,"fnissar jag mot hans haka."Du skulle bara veta hur busig jag kan vara."Med de orden låter han sina huggtänder glida ut och naffsar på gränsen mellan min haka och hals.Gulp.Glöm inte bort att andas varnar rösten.Tappa inte kontrollen för allt du gör.




Prosa av Vampyrens hjärta
Läst 178 gånger
Publicerad 2010-01-20 17:25

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share






  < Nästa text
< Föregående