Det lilla torpet
i aftonsol
i en annars stilla skog
bofinken sjunger
och andra med den

torpar'n knogar med plogen
efter den sävliga oxen
längs den knotiga gärsgården
springer harar i ystra skutt

torpar'n vilar torkar svett från pannan
kisar mot skogskanten
ett rådjur med kid
syns i kvällsvard

Egil spottar så hans vindpinade
anikte spänns i en grimasch
ett kort ögonblick

han är glad
tacksam till Gud
statartiden är förbi
en dröm
äntligen
Egils eget torp
en verklighet

oxen krafsar rastlöst
dom fortsätter
och fåran växer