Hon tände ljusen för din skull, ville att det skulle vara så trevligt som möjligt. Ditt sällskap värmde. Med dig bredvid sig, i sig - kände hon sig mindre ensam. Ja, du var till och med vacker, gyllengul likt guld. Ett smycke för kvällen, men värd så mycket mer.

Äkta.

Hon behövde aldrig göra sig till. Bilringar, celluliter och mörka ringar runt ögonen kändes mer som volanger, skrattgropar och väl utvald ögonskugga. Den utav den bästa sorten. Du skulle aldrig se skillnaden, du sa en gång att det var insidan som räkas. Hon log då.

Med dig vid sin sida, i sig - Mr Erdinger kände hon sig aldrig ensam.