Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

- fiende

de tog mitt jag
väntat på rätt tillfälle
att få slå till
lemlästa
misshandla
och släpa de uppdiktade sanningarna genom mörka dalgångar

det tog mitt jag
formade om min vilja
släckte ljuset
mörkade lögnerna
och fick min uppenbarelse
att framstå som krossad, övergiven och patetisk

de tog mitt jag
synden blev dagen som dog
trasigheten blev ärvd
och du fann spillror av mitt forna

det existerade inga rena ytor
bara hinder och gråa motiv
det existerade ingen fromhet som livnärde sig på empati och medkänsla

det fanns inget
inte ens ett skal

en tom blick
tusen likgiltigheter
och ett hat

lämnade de kvar

de tog mitt jag




Prosa av Max Poisé
Läst 474 gånger
Publicerad 2011-01-06 12:16

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Junitvillingen
"Ont, det gör ont, det gör ont"...starkt och gripande detta...må du/diktjaget resa dig igen och lämna hatet därhän...de som tog ditt/diktjagets "jag" är inte ens värda att bli hatade...
2011-01-06

Berit Robin Lagerholm VIP
Knivskarpt och tydlighet förmedlas här
2011-01-06

Anya VIP
Mycket smärtsamt och genomträngande. Jag hoppas att diktjaget fått tillbaka sitt jag och sitt skal. Bra!!!
2011-01-06

prinscess VIP
smärtsam hård känsla passerar när jag läser
2011-01-06





  < Nästa text
< Föregående