kunde ha stannat evigheten
tagit mig ur det stängsel som frustrerande sög mig fast
vid ditt leende

såg hur jorden slutade att existera
och hur molnen sakta lade sitt täcke över alla minnen

såg hur kraften plötsligt dalade
och hur styrkan fann sin grav

en enda doft
hade gett mig näring att finna ännu en morgonsol

en enda blick
hade fått min döende vädjan att skapa de ljud
som får Universum att stanna

låt isen få leva över min kropp
och bevara de minnen som annars förgör

låt himlen få tala till oändligheten
och visa mitt rätta jag

**

kunde ha stannat evigheten
skapat de mirakel som krävdes
bara för att få leva i ett sekundärt brus av närhet