det slog mig
hårt, brutalt och skoningslöst
att ditt hjärta var bara ett lån

en räntefri betalning som aldrig
kunde repareras efter trasighet

det slog mig, som en ljum bris
från kyla till värme när en vit blick
av dina drömmar nådde min verklighet

kunde ha sett paradiset försvinna
kunde ha sett livets små egenheter i min spegelbilds närvaro

men ditt jag fyllde mina lungor med sommardagar
du fråntog aldrig mina fantasier
och du blev mitt uppvaknande

aldrig är en gårdag
hinder är en möjlighet

allt är en rättighet

men utan morgonsolen är jag
bara en statist
dina steg ska inte någonsin bli en självklarhet

jag såg ljuset
jag förstod när det plötslig
slog mig

att du är verklig