hur kan jag veta
när ditt hjärta fyller sorg
med en endaste blick och tusen ljusår funnen vilse?

hur kan jag se
när din tår fyller tomma hav av längtan
med en endaste droppe bortom öknen?

min sol stormar med sin vilda vid sin sida
och drömmarna bleknar med din frånvaro

min måne skuggar de fotsteg som bildar
de avtryck vår gemensamma värld föder

när

jag förblindar min vy av förlorade tankar
jag mördar min tro med svarta steg
och drunknar i den pöl som en gång var vårt hav

hur kan jag veta att din beröring får behagligheten att fylla sitt krås
när minnet glömmer nästa timslag?

jag vet dock
att min luft är syre utarmat
utan din ljuva bris

jag vet att min mening
är dina små mänskliga misstag

trots att vi finner oss på olika planeter
är vi den gemensamma nämnaren i en olöslig ekvation