Nu bultar jag fast
alla teser på porten dundrar!

Och gryningsljuset har ännu ej skådats
och alla människor sover och blundar!

Hurnär är morgontuppens hesa stämma bruten?
Var är de vandrare som drar åstad i vida marker?

Nu vaknar fåglar, trädens grenar skälver tunga
här lystrar örat till vårens lyriska skalor
här flämtar rodnande bröst i vinterlek!

Hör! Det bultar och bankar
genom gator och torg,
hammarslagen slå,
bygel på städ skandera!

Här är värdshusgäst
given
soppaskål, honung,
bägare, vin, sked,
bröd, frukt å ost,
i sådant mått
att näst är däst
magen mullrar överjäst!

Det hackas fiskben
åt hundar,
det males korv
halstras ripa
potatiskärran dras
över kullerstenars glipa

Nu ändalyktas eldar,
nu rakas askan bort!
Här skall fejas undan
allt som lagrat damm!

Svep kvasten vid
fotens snara, dansteg
tag av farten bara
lustigt skrattande strupar!

Än är tid för möten
än är tid för nöten
att knäcka skal och bjudas!

Här spinner katten
musen lurar under
golvnötta plankors hål.
Där lurar tiggarpojke
kärringtanten bakom
ryggen knyckes kål.

Det andas liv
i fönsterputs
i gnyende
sträckta armar
räcker, famnar
tänder vita
ler krus
rämnar
när ångan överstiger!

Än de sjunger sånger
lammen, gässen,
höna, ko, gris,
kacklar, bräker,
grymtar, råmar
fulla juver!

Bäcken rusar hastigt
nu isen lossar
råkar ätes
sväljes ned
flottiga händer binder
timmerstockar vreda
barkar hän
och vrilar sprängas!

Sågen tjutande yr
spår i spån
så syr fotsida
klänningsfållar fast
i isen

nu doftar brödet
i brisen
tjära, tvål,
och salvor
sockerrör
brända mandlar,
senap
äppelhalvor

nu smattrar
hagelregn
kikhostattacker
fnyser genom näsan

röken skingras
öringssilver glänser
rådjurssadel tänjs
fårfiol
gnides i mot armen
sot
lungan blåsa
och kinden sticker

när eldar tänds
åkarbrasor
fläktar arma
rännstenstrasor
längtar värma

taksprång
över huvuden
strilar vatten
där avlyftes hatten
spark mot katten
snubblar
nöter skon
mot spik

å tiggarpojke
rapande kål
vanvördig replik
efterhärma

vissna blomsterfång
ur vasar
kastas bort
det doftar torv & mull
om dina händer
som sår i myllan ner
och talrikt
nya frön vänder

din kjol är vid
över höften
din arm
mot ässjan vilar
hjässan

svetten rinner
i strida strömmar
tyglande tömmar
axlar oket
hinkar häves
lättnadsgives

Det ringer i kyrktornsklocka!
Det brinner i glasugnsgrindar!

dina handtag skälver
över krukans ler
du flämtar
förbannar
svär och fräser
å som du rasar
rodnande
här är allt
du ser
så lustig utöver

Hör fågelsång i grenslade kväden!
Det sjunger i lockropsstrupar!

det tindrar glöd
i ögonvrår,
det föds nytt liv
i år
och hjärtan de bultar
och blodet bankar!