innerligt vackra var de ögon som formade mina dagar
den längtan som strålade ut över landskapet

för det fanns inga solnedgångar
bergstoppar eller inlandssjöar

som kunde forma den känsla
när din blick träffade mig

frusna vidders stillhet log brutalt mot det bortglömda


innerligt vackra leenden som stannade den förbannade tiden
de drömmar som målade färg över gråheten

det fanns inga lustgårdar
ljumma sommarkvällar eller sköna havsbrisar

som kunde mäta sig med ditt ärliga leende
när den träffade mig

eldens sårande berusning slog brutalt mot minnet

kunde förstå enkelheten
såg hur jorden formade oss

kunde drunkna i komplikationen
när den stal all min tid

innerligt vackra beröringar som visade mig värdet att leva
den längtan som får mig att förstå min vandring

för det fanns inga oändliga hav
eller stoppstjärnor som visade begränsningar

det fanns inga murar
som kunde hindra mina steg

att få din blick
ditt leende
och din beröring

innerligt vackra människa