~*~

Bevittna om jag bliva uti stillhet, Morgon eller Kvällning,
Till Berg, eller Dalgång, Källsprång, eller den friska skuggan
Vokaliserad utav min Sång, som utlära hans lovprisan.
Hyllad vare den universelle Herren, var välgörande beständigt [205]
Att giva oss blott av godheten; och om så natten
Har hopsamlat något av ondskan eller något fördolt,
Skingra det, såsom nu ljuset mörkret fördriva.

Sålunda bad de uti oskuldsf'llhet, och till deras tankar
Den trofasta friden snart återkom och det sedvanliga lugnet. [210]
Vidare till sin morgons lantliga värv de hastade
Ibland de söta daggbestänk och blomster; där alla rader
Av Fruktträden överskogsrikt alltför långt utsträckte sig
Och sina övermätta grenar, och tarvade händer för att kontrollera
Fruktlösa omslingranden: eller så leda de Vinrankan [215]
Att med sin Alm förbinda sig; hon mak'de omkring honom lindor
Med sina giftasvuxna armar, och med sig tager
Sin hemgift i de anammade Klungor, att förgylla
Hans bara löv. De sålunda sysselsatta beskådade
Med sympati Him'lens höge Konung, och han tillrop'de [220]
Rafael, den frändlige Anden, vilken bevärdig'des
Att färdas med Tobias, och försäkr'de
Sitt giftermål med den sjufaldigt gifta Ungmön.

John Milton 1667

LPWJ svensk version 04/04/11

Förlorat Paradis: Bok I - V (J.Milton)