~*~

Det Gudomliga Majestätets avgudabild, omgärd'd
Utav Flammande Keruber, och gyldene Sköldar;
Så nedstigen från sin praktfulla Tron, ty nu
'Mellan Härskara och Härskara blott en mindre yta kvarstod,
Ett fasansfullt mellanrum, och Front emot Front [105]
Där stodo framställda uti fruktansvärda rader
Av ohyggliga skaror: inför den molntäckta Vagn,
Vid den oländiga rand utav fältslaget innan den ansl't sig,
Satan medelst vida och stolta kliv där framst'g,
Och kom så upptornande, rustad uti Adamantium och Guld; [110]
Abdiel denna syn icke uthärd'de, därsom han stod
Ibland de mäktigaste, böjda åt de högsta dåd,
Och sålunda sitt eget orädda hjärta utforskade.
O Himmel! att sådan avbild utav den Högste
Ännu kvarbliva kan, där tilltro och realitet [115]
Icke kvarbliva; varför skall ej styrka och kraft
Då fallera där Dygden fallera, eller svagast visa sig
Där som djärvast; ehuru synligt oövervinnerliga?
Hans framtvingade makt, litande till den Allsmäktiges medhjälp,
Jag ämnar att prova, vars Förnuft jag har prov't [120]
Som osund och falsk; ej heller är det intet annat än rätt,
Att den som uti diskussion om Sanningen haver vunnit,
Skall vinna även i Batalj, uti bägge dessa dispyter likaledes
Segrare; om än råbarkad denna strid och motbjudande,
Då Förnuftet haver att göra med styrkan, ändock är [125]
Det förnuftigaste att detta Förnuft övervinna.

John Milton 1667

LPWJ svensk version 15 Nov 2011

Förlorat Paradis: Bok VI (J.Milton)