Jag ska skriva en text som består av 100 ord, varken mer eller mindre. Inspirerad som en dopad syrsa i morgondagg, kastar jag mig in i skapandet, men kraschlandar totalt på ord 99. Jag kommer inte framåt och kan aldrig backa tillbaka.

Uppgivet stirrar jag på frasen; vi älskade varandra, just i det ögonblicket gräsmattan valde att vara krokodilgrön i månskenet.

Hur i hela friden ska jag avsluta den raden och gå i mål på 100? Jag ringer en släkting som är prosaist, men han har drabbats av skrivkramp och är på väg i taxi till systembolaget. Fan, tjuter jag och känner hur livet inte har någon mening alls.

Panikslaget skriver jag en ny text. Det är bara det att den inte havererar. Det är bara det att den blir 1234 ord för lång, innan jag upptäcker att mina fingrar fått adhd av tanken på att, ”månskenet blivit krokodilgrönt”.


_______________