De satt i en bivack i sluttningen på Stubnerkogel och klackade upp två hål i marken för att ställa ölen i. Omkring tre minus i skuggan, två plus i solen.

”Så mycket folk och så tyst” sa kvinnan, öppnade skiddräkten i halsen.

”Det är därför ingen pratar” sa mannen.

Snökanonkristallerna smälte på flaskorna och rann ner; etiketterna lossnade. Mannen öppnade en bröstficka och fiskade ut en turistflaska med Jägermeister.

”Den där var full i morse” sa kvinnan.

”Jag med” sa mannen och log.

Han skruvade av korken och slängde den över axeln.

”Den behöver vi inte mer” sa han, log sitt zinkpasteleende. Det hade verkat mycket fräschare, vitare, för en vecka sedan när de kommit hit.

Kvinnan lutade sig tillbaka, drog upp halsduken i nacken och lät bakhuvudet forma en kudde i den mjuka snön. Hennes öl stod i hålet på marken.
De hörde snön som väste, kände förmiddagsvinden leta sig in under solglasögonen. Himlen var smurfblå, luften tunn som flygplansventilation. Mannen lutade sig tillbaka och la benen i kors, Jägern på magen.

”Ska vi äta sen?” frågade han.

”Ska vi väl."

De delade en tystnad i plusgraderna. Han öppnade sin skiddräkt i halsen. Sträckte på sig. Smakade på Jägern, tillräckligt att fukta läpparna. Den var sval och god. Han sköljde ner den med öl.

”De hade en svensk pub där nere såg jag” sa mannen.

Och solen var nära och varm.


”Tog du med kameran?” frågade han.


Hon nickade.


”Kan inte du ta en bild på mig här?”


”Vänta. Jag har semester nu.”


”Sen då?”


”Kanske.”


”---ikväll?”


”Om jag orkar.”


Han drack den sista Jägern och kastade flaskan över axeln. Svepte ölen; bubblorna kändes i näsan, de påminde om champagne.

”Jag skulle ha tagit med brädan” sa han.

”Du har inte åkt på evigheter” sa hon.

”Nej, men i alla fall” sa han. ”Det är som att cykla, man glömmer det aldrig. Rostig kan man bli, men kroppen kommer ihåg.”

Han la undan handskarna och räckte fram en hand mot henne. Ringen på långfingret sken vit.

”Kolla” sa han.

”Jag har semester” sa hon.

”Kom igen, kolla.”

Hon reste sig upp, böjde sig fram och tittade.

”Jaha?”

”Kolla huden” sa han.

Han nöp i handryggens mjuka, tunna skinn. Pekfingret och tummen var som en krok.

”Kolla” sa han. ”Alldeles slät, som nya sedlar.”

Hon tittade utan att röra vid den. ”Ja, titta.”

Han drog tillbaka handen snabbt och sa:

”Är du inte intresserad så skit i alltihop.”

”Jag har semester” sa kvinnan, ställde flaskan i snön och reste sig.