Victoria log mot mannen framför henne. Hon antog att han förmodligen skulle gå i pension när som helst men han såg och verkade vara oerhört rar.
\"Dr Forsyth, jag tror hela självmordsgrejen var mer ett skrik på hjälp, inte vill jag dö inte\" Hon ansträngde sin röst till det yttersta, hon måste låta lugn och sansad, hon måste bli utskriven, om inte så skulle hon helt enkelt smita iväg, det hade hon gjort förr.
\"Ms Fletscher, vi har träffats flera gånger sedan ni blev inlgagd här, och om inte fysiska bevis fanns på att ni faktiskt försökt något i den stilen skulle jag aldrig misstänka dig som person för att söka den lätta vägen ur problem, just det faktumet gör mig något förvirrad, du förstår, det är tydligt att det ni vill att omgivningen ska tro, det tror den också\"
\"Menar ni att jag är manipulativ dr Forsyth\" Hon kunde inte hjälpa att hennes röst blev kall och hård, men hon gillade inte riktigningen den goda läkarens åsikter gled åt.
\"Alla människor är mer eller mindre manipulativa, nä vad jag egentligen säger är att jag skulle vilja att ni började med en en antidepprisiv medicin samt att jag vill att ni kontaktar en psykolog för samtal från och med imorgon helst. Hur låter det?\"
Hon ville släppa ut en lättnadens suck, men nickade lugnt och log mot honom.
\"Självklart, men jag vill ändå att ni tror mig. Sedan jag blev inlagd här har jag insett att det var ett överilat beslut, ett beslut jag fattade när jag inte såg några utvägar, men att ligga på sjukhus är så tråkigt att jag har kommit fram till vad jag ska göra nu.\"
\"Bra RÄTT inställning\"
\"Det kommer att finnas de som inte håller med er, de som tycker det varit bättre om kroken inte släppt från taket\" muttrade Victoria så tyst att bara hon sjäv kunde höra det

***

Nathans gamla ford vägrade starta. Han fick lov att åka taxi tillbaka till sjukhuset. Förmodligen, det visste han, hade han överreagerat. Kanske var hon riktigt skitsur på sin bror och därför inte räknade in honomm till släkten... eller kanske hon inte räknade halvsyskon som syskon... vad visste han.

Väl på lassarettet började han känna sig något dum. Vad skulle hon tänka, kanske borde han bara vända om, gå ut genom dörren och ta en låååång kall promenad hemåt. Fast tanken på att träffa henne var ändå den som vann, hon var en oerhört trevlig person att prata med.

På 7:e våningen klev han ut och släntrade mot hennes rum. Det var tomt. På sängen låg hennes väska i övrigt fanns där ingen skymt av henne.
\"Söker du flickan Fletcher\" En röst från sägne mittemot Victorias slog hål på tystnaden.
\"Ja, faktiskt vet ni var hon är?\"
Den grånande gamla damen skakade på huvudet, \"hon har inte varit här på flera timmar men hon är rackarns eftersökt måste jag säga\"
Nathan spände ögonen i kvinnan
\"Eftersökt, vem mer har sökt henne?\"
Kvinnan kliade sig tankspritt på hakan
\"Ja du dom presenterar sig inte direkt för mig men först kom en ung man, stilig som bara den måste jag tillägga´, han verkade irriterad när han inte hittade henne. Sedan kom en av sköterskorna från labb för att ta ett par tester, därefter dök den unge mannen upp igen och nu ni\"
\"När såg ni henne sist?\"
Kvinnan tittade på klockan.
\"Visst var det er hon gick på lunch med? Har inte sett henne sedan dess\"

Nathan lämnade rummet och gick till sköterske stationen.
\"Ursäkta mig men Victoria Fletscher vet ni var hon är?\"
Sköterskan som satt djupt försunken i en pärm sneglade upp mot honom och skakade på huvudet.
\"Hon skulle väl ta lite blodprov, träffa psykologen och sånt\"
Nathan sjönk ner och vntade i en stol en bit från hennes rum. Förmodligen var allt som det skulle, hennes rädsla hade tydligen smittat av sig på honom.

***

Marcus vaknade upp ur en mardröm. Svetten rann längs hans rygg men samtidigt frös han så att han skakade. Han hade haft mardrömmar sedan Victoria försvann och alla var lika otäcka. Den här gången hade de haft grälet en gång till.

\"Du lovade mig att du skulle hinna hem i tid\"
\"Ge dig nu Tory, fan du måste ju fatta att det här kontraktet är livsviktigt för företaget\"
\"Ja, och företaget är livsviktigt för dig, Jag däremot är väl mer någon slags börda\"
\"Håll käften Tory, jag var två timmar sen\"
\"TVÅ TIMMAR!\" Hennes röst hade varit stenhård.
\"Om du kommer två timmar sent till en teater hur jäkla mycket tror du det är kvar av den då?\"
\"Jag tar med dig nästa gång\"
\"Det var sista föreställningen idag, men skit i det du. Du kan lika gärna sova på kontoret i natt med dina jäkla kontrakt och pärmar för i närheten av mig kommer du inte\"
\"Babette var inte lika lynnig som du när hon var gravid\"
\"nähä, men gift om dig med henne då, nä just det ja... hon var också av den åsikten att ett äktenskap skulle bestå av någon sorts samvaro och samliv\"
\"Sluta Tory...Annars\"
Han höll henne hårt i armen och vreden brände inuti honom, att ha misslyckats med första äktenskapet ville han inte få kastat i ansiktet.
\"Vaddå Marc, annars slår du mig?\"
Hennes ögon var så utmanande. De sköt blixtar. Nästa bild i drömmen var av hennes bil som med tjutande däck lämnade gården.

Han kunde inte förstå varför grälet gav honom kalla kårar. Victoria hade häftigt humör, det var en av de saker han gillade hos henne, hon var inte en tyst mus utan hon gillade debattera och de flesta gräl brukade leda till försoning, och det var en just en försoning som slutligen lett till att hon blivit gravid

Han drog på sig en morgonrock och ett par tofflor och gick slött ner för trappan. Han var hungrig som en varg. När han kom in i köket satt Lauren redan där.
\"Hej pappa, svårt att sova\"
\"mhm... jäkla mardrömmar\"
Han log belåtet mot henne när han såg den fulla kaffebryggaren. Han tog fram sin kopp, en kopp han haft i 18 år, Världens bästa pappa stod det med snirkliga gröna bokstäver, han fyllde den och släppte i ett par sockerbitar.
\"Vad gör du uppe så här tidigt då Lauren\"
\"kunde inte sova\"
Far och dotter drack sitt kaffe under tystnad. Utan att några ord behövde yttras delade de på morgontidningen. De hade alltid varit samspelta, Marcus gladde sig åt detta, mycket eftersom han och Colin just så pass drog jämt.

***

Victoria dök slutligen upp. Ett par plåster visade att hon haft en träff med ett par nålar och leendet sa honom att hon skulle få åka hem.
\"Bär det av hemåt nu?\"
\"Jag tänkte ta in på hotell i natt...\"
\"Hotell?\"
\"Skulle du vilja sova i det rum du försökt hänga dig i?\"
Han skakade på huvudet
\"Sant, men jag har en bäddsoffa, du kan låna den så kan vi försöka fixa en ny lägenhet till dig under veckan som kommer\"
\"Nä, jag vill inte vara en snyltare\"
\"Lägg av, om rollerna var ombytta skulle du anse att jag var en snyltare då?\"
\"Förmodligen inte...okej... en natt men inte mer\"
\"Ja, ja Vad som passar dig blir bra\"

Hon hade inte mycket i väskan. Det hade ju inte varit ett planerat besök så hon hade inte packat. Väskan var i stort hennes handväska med allt vad fruntimmer nu hade i sina handväskor. Nathan hade alltid facinerats av handväskor, de var som djupa magiska grottor, hans mamma hade haft allt från plåster till skruvmejslar i sin väska, för att inte tala om allt smink och högen med pennor. När han var 14 och hade letat efter cigaretter i hennes handväska hade han hittat självlysande kondomer, något han helst inte ville hitta i morsans väska.

Nathan bad att få låna telefonen av en ung sjuksköterksa och ringde taxi. Han och Victoria hade kommit överens om att de först måste till hennes gamla lägenhet och hämta hennes väskor.

När de kom ut vid entren hade taxin inte hunnit dit och de stod och pratade glättigt om allt mellan himmel och jord när de blev avbrutna.
\"Tory, Gud vad jag har letat efter dig\"
Nathan såg hur färgen lämnade hennes ansikte, hur paniken kröp in i hennes ögon\"
\"Du\" flämtade hon \"Du\"
\"Jag har sökt i flera månader..\"
\"Ursäkta vem är ni\" Nathan kunde inte hålla sig utanför när han såg Victorias fasa
Taxin körde upp framför dem och hon slet sig och rusade mot taxin, mannen följde efter i hetsiga steg och Nathan fann sig slutligen stå mittemellan dem
\"Det verkar inte som om hon vill prata med er\"
\"Lägg dig inte i det här\" morrade den unge mannen till svar
\"Tyvärr verkar hon föredra mitt sällskap framför ditt och jag skulle vilja säga att...\" Nathan hörde inte till dem som moppsade upp sig och muckade gräl ändå hörde han till sin förvåning hur hans röst kyligt och hårt deklarerade att han skulle slå in ansiktet på den unge mannen om han besvärarde Victoria mer...
Sedan gled han in i taxin och de lämnade en man som såg både förbannad och olycklig ståendes med blicken fäst på Victorias siluett.

De hämtade väskorna, hon följde honom till hans lägenhet som tack och lov blivit städad bara för ett par dagar sedan.
\"Du får ta sovrummet, jag brukar ändå stirra på tvn sent och somna i soffan i alla fall.\"
Hon nickade bara och försvann in i sovrummet.
Han lade fram lakan åt henne och handdukar sedan lutade han mot dörrposten och iakttog henne medan hon bäddade om sängen.
\"Jag tycker jag förtjänar att få veta vad det där var om\"
\"Jag borde valt ett hotell\" muttrade hon som svar
\"Varför vill du inte berätta?\"
\"Därför det tar ont... det tar så jävla ont\"
Hon sjönk ner på sängen, stirrade tomt framför sig och han såg att hon grät
\"Var det där din make?\"
han hörde något som lät som om hon skrattade genom tårarna.
\"Nä bevare mig väl...\"