XXXI. För fram den lunta som en gång för alla
förevisar mål och medel för existensens yttringar,
led i bevis dess motsats till icke-existensens varande,
veckla ut världsalltets oändliga karta och möt det
obegripligas ändlösa existens, utan början och slut.
XXXII. Det finns inga vinnare på denna planet,det är
bara att svälja meningslösheten i alltet och intet, och
som den till schavotten går med högburet huvud och
rak rygg, är det bara att ta emot straffet eller befriel-
sen för den oförskyllda tillblivelsens vardande inför
det osäkra varandet.
XXXIII. För det nyfödda barnet börjar dödskampen
redan i fosterstadiet,av omedveten ångest,livs och döds-
skräck, med skrik mot en tondöv värld. I detta liktåg
vandrar sedan barnets föräldrar i förgängelsens dys-
tra komposition, där de bit för bit bryts ner av omut-
bar naturlag, däri vissa liktåg går i munter sång som
mot schavotten druckna av livets dödande kalk, där
alla kommer fram medan livets ombytliga kast sliter
på var själ och kropp, som livet borde vara barnför-
bjudet.
-