Dagboksanteckningar
071003

"Ja, nog märks det att man är på ett sjukhus alltid. I morse blev vi väckta av en superpigg undersköterska klockan 0600 som ville ha urinprov av oss. Det blev ett hastigt uppvaknande  och varken jag eller syrran kunde somna om igen, men efter det blev vi lämnade ifred ända fram till frukost. Mycket ovanligt på ett sjukhus. Kanske tyckte de vi behövde vila inför den stora dagen i morgon. Det kändes i alla fall skönt att vi fick rå oss själva och om man inte ser till kläderna och den spartanska omgivningen kan man tro att vi bor på hotell.

Efter frukost vägdes jag med sjukhuskläderna på som bestod av ljusblå mjukisbyxor och vit T-shirt (vad annars i Änglarnas stad?) och jag mättes hur lång jag är. Jag vägde sjuttiosju kilo, vilket är 7 kilo mer än vad jag brukar väga. I början av den här historien råddes jag av en dietist att gå upp tio kilo eftersom det inte är ovanligt att man går ner i vikt efter att ha donerat ett organ. Min längd på 167 cm har jag haft sedan övre tonåren.

Senare på förmiddagen fick syrran dialys och jag såg för första gången en sådan maskin och fick berättat för mig hur den fungerar. Det var både intresant och skrämmande. Och jag hoppas att hon aldrig mer ska behöva få sitt blod renat på det sättet igen. Syrran är så tapper och min kärlek till henne svämmar över. I decennier har hon kämpat mot en fiende hon aldrig sett, bara försökt värja sig mot skadorna och värken den åsamkat. Ändå är hon så ödmjukt tacksam för allting. Jag tror inte jag hade varit det.

Klockan fjorton var vi på Pre-op/ Narkos/ Inskrivning och klockan sexton träffade syrran sin kirurg igen. Resten av eftermiddagen och kvällen var lugn och vi fortsatte vår resa längs memory lane och upplevde gamla barndomsminnen med mycket fnitter och skratt; "Kommer du ihåg han, den där...." och "Minns du den där gången då.......?" Det var både barnsligt och mysigt.

Himlen är lika grå och tung som min själ ikväll. Det här är sista natten med båda mina njurar och att säga att jag inte är orolig inför operationen i morgon vore lögn. När syrran somnat sitter jag länge kvar vid fönstret och låter tankarna komma och gå som de vill. Jag ber en bön om att allt ska gå bra i morgon medan några tårar smeksamt letar sig ner längs kinderna. Känner mig tröstad och somnar så småningom."

/:) Evelyn