Mitt liv kommer alltid att innehålla de sanningar jag väljer att tro på. Precis som Ditt liv kommer att innehålla de sanningar du väljer att tro på. Är det inte en underbar gåva som vi fått - att själva få avgöra vad som känns rätt och fel och skapa våra liv efter de tankarna och känslorna? Att det är vi själva som bestämmer vad livet ska innehålla och inte, och vem vi vill dela det med och inte? Det är en gåva som vi borde hantera med varsamhet, för lika mycket som vi skapar våra liv genom de sanningar vi tror på, lika mycket ansvarar har vi för de. Till 100%.

...

I över femtio år styrdes hela min värld, ja hela mitt universum av fem sinnen; smak, syn, känsel, hörsel och lukt - det var allt. Jag levde i en femsinnesvärld, i tron att jag var ett viljelöst offer i livets lotteri där allt som hände antingen berodde på tur eller otur och där ödet redan hade bestämt hur livet skulle bli. Jag trodde bara på det jag kunde känna smaken, lukten, känseln av, och det jag kunde se och höra. Det är det många människor som gör, kanske även du som läser det här. 

Men under åren som gick hände den ena oförklarliga saken efter den andra runt omkring mig i den fysiska världen och inuti mig som inte gick att förklara med de fem sinnena. Vilket först gjorde mig rädd och illa till mods. Vad var fel på mig? Men eftersom de där sakerna som hände hade en tendens att hjälpa mig i olika situationer  (varna, göra mig uppmärksam och faktiskt rädda mitt och mina barns liv vid några tillfällen) blev jag mindre och mindre rädd och mer och mer tacksam istället när de dök upp. Och ju mer tacksamhet jag kände desto mer medveten blev jag om de nya tankar och känslor som började ta form och växa. Jag fann andra människor som  upplevde samma eller liknande saker som jag där denna kraft eller energi hjälpt de att skapa och forma om sina liv. Vissa hade skrivit böcker och berättade om sina upplevelser, vilka jag slukade som en ökenvandrare slukar ett glas vatten, vilka stärkte mig ytterligare i min tro att det är inte mig det är fel på.

Så tanke för tanke, känsla för känsla öppnade denna energi upp en helt ny värd för mig. Den var så oändligt mycket större och djupare, så oändligt kärleksfull och så fri och tillåtande till mentalt växande än den femsinnesvärld jag dittills levt i. För mig som alltid triggat igång på känslor och tänker med hjärtat oftare än med den snustorra logiken från hjärnan, har femsinnesvärlden alltid känts fattig, kall, beräknande och "fel". Och jag hittade aldrig riktigt min plats i den. Jag sågs (och ses säkert fortfarande av många från den världen) som en udda figur som aldrig togs riktigt på allvar. Jag var för glad, för positiv, jag tog för lätt på problemen/utmaningarna i livet. Vilket kunde resultera i ilskna uttryck som "Det går väl an för dig som är så djävla glad hela tiden.!" 

Och den  iskyla jag mötte av familj och vänner innan donationen och som fortsatte efteråt (faktiskt fram till dags dato) tror jag är en slags hämnd på just det. Jag skulle minsann få lära mig (en gång för alla) att "det verkliga" livet inte alls är så lättsamt och enkelt som jag ville göra gällande. Och jag tror att det sveket är en av de avgörande anledningarna till att konvalicensens blev så svår och långdragen. Det berör en alltid hårdast när människor i ens närhet plötsligt visar sig vara totala främlingar som inte alls bryr sig om en. 

...

Men varken då eller nu har jag sett på mig själv som ett offer för omständigheterna, och ju mer kunskap om den positiva kraft/energi som jag plötsligt medvetandegjordes om, desto fler adekvata svar på alla de tankar och känslor som for som blixtar genom kroppen fick jag. Och desto tryggare i min roll i den historia som utspelades runt omkring mig och inuti blev jag. Svaren och upplysningarna kom från de mest fantastiska håll. På de mest otroliga sätt. Från främlingar jag plötsligt träffade på en buss eller på ett tåg. Kanske var de änglar som sänts för just det ändamålet? Nog kändes det så ibland alltid. Och på datorn hände det ofta, när jag sökte efter något och helt oförklarligt hamnade på andra sidor där svaren plötsligt fanns och/ eller ännu mer kunskap stod att få.

Så småningom kom även hjälp från närmare håll. Min syster och jag började prata, verkligen prata med varandra. Det visade sig att hon länge varit medveten om den krafts existens jag precis blivit medveten om. Hon tipsade mig om andra människor som arbetade inom lifecoaching, författare och deras böcker. Där fick jag ännu mer kunskap. Jag fann en vän från Indien, vars kunskaper om inre frid och fred var en guldgruva av kunskap att ösa ur. Han hette Mahi. Jag har skrivit om det i "Brevet till Mahi". Och så en dag när livet visade sig från sin svartaste sida fick jag en bok i min hand som heter The Secret - hemligheten. Skriven av Rhonda Byrne.

Den blev droppen som fick femsinnesvärlden att rämna en gång för alla. Under lång lång tid blev den min "Bibel" och i den fann jag vägledning, tröst, kunskaper, kärlek till livet, tillförlitliga vettiga svar på alla mina existenciella frågor som förändrade hela min livsuppfattning för all framtid. Jag drack orden, sög i mig de i giriga klunkar. Lät de vattna min förtorkade själ som väckts upp inuti mig. Och vad hade jag att förlora på att testa själv? Både min fysiska och psykiska hälsa var körd i botten?

 ...

Full av energi började jag att medvetet fokusera på min hälsa istället för min ohälsa. I början kände jag mig som en stor bluff när jag såg mitt bleka, glåmiga, avtärda ansikte i spegeln och samtidigt upprepade mantran som "Jag är frisk och stark! Jag har hälsa! Min kropp är mitt tempel! Åh, vad jag mår bra!" Men jag gav inte upp. Flera gånger om dagen stod jag där framför spegeln och "mässade" och tillsammans med allt annat jag gjorde, tänkte och sa, gav det ju till slut resultat. Precis som boken utlovade.

Jag skaffade en skrivbok och skrev ner varenda positiv mening jag kunde komma på om hälsa. 
Jag drömde hälsa. 
Jag visualiserade hur jag bombarderades av gyllene klot från universum med hälsa, kärlek, ljus och värme.
Jag mediterade hälsa. 
Jag rabblade meningarna om hälsa som mantran tyst för mig själv. 
I min ensamhet ropade jag ut ord som stärkte min hälsa.
Varje gång någon frågade hur jag mådde sa jag att jag mådde bättre och bättre. Fast det kanske inte alls var sant (just då).
Jag sjöng och spelade gitarr och kände hur bra jag mådde.
Jag spelade musik på skivspelaren som jag mådde bra av att höra.
Jag dansade och började gympa till musik.
Jag läste böcker och sökte kunskap om fysisk och pykisk läkning, om filosofi, andlighet och religion, men också skönlitteratur där historierna hade positiva slut.
Jag tittade på konst och filmer som gjorde mig glad.
Och så fort jag kom på mig med att tänka negativa tankar som "Jag blir aldrig bra! Jag ger upp! Fy vad det är synd om mig!"
vände jag de snabbt till
"Jag är frisk och stark! Jag kommer aldrig att ge upp" Jag klarar det här!"

Och jag klarade det!

JAG TÄNKTE MIG FRISK!!!!!

Och det gick fortare och lättare än man kan tro.
Redan efter några dagar började jag känna mig  lättare i själen (tyngderna på axlarna lättade, det blev högre till det mentala taket)  och jag kände mig friskare. Hade mindre värk, var mindre trött och hade mer energi. På vägen mot hälsa tog dessa positiva känslor och tankar med sig livslusten och matlusten och alla andra lustar... Och det mest fantastiska (förutom att jag mådde så mycket bättre) var att läkarna stod frågande inför min snabba förbättrade hälsa och pratade om under. 

Ett Under. Det första medvetna Undret i mitt liv. Och jag hade åstakommit det själv.
För nog är det väl ett under att, bara för att man fokuserar på och styr sina positiva tankar och känslorna åt ett bestämt håll, man triggar igång energier av hälsa i kroppen som gör att man kan TÄNKA SIG FRISK!!!  Är det inte det??? Nej, ett under är det inte - men det är ett synligt bevis på vad den mest naturliga kraft vi alla har inom oss kan göra.

 ...

Det handlar om insikten om en inre urgammal medvetenhet. Den allra viktigaste utav alla verktyg vi är födda med, men som blivit bortglömd av så många att den nästan helt försvunnit ur människans medvetande. Det handlar om att hitta tillbaka till medvetenheten om kraften/energin vi består av och vad vi kan göra med den. Medvetenheten om vilka vi är och vad vi gör här.. vart vi är på väg... vad universum/multiversum och dess beståndsdelar består av... vem som skapat den och allt annat som finns i vårt tankevärld (och bortom den)... vad liv (och död) är... vad planen för oss alla är och vad vi tänker göra med svaren vi får från denna medvetenhet, denna kunskapskälla.

Att finna svar skänker livskvalitet och livslust för mig, det skänker hälsa till kropp och själ, det väcker glädje till allt i livet (även de svåra upplevelserna) och tacksamhet för att få vara en liten del i denna skapelse/process. Denna Kraft, starkare än någonting jag någonsin känt, guidar mig tryggt och hjälper mig att medvetet skapa mitt underbara liv. När jag låter den verka i sin egen takt och lyssnar på den (genom min intuition) blir livet så perfekt och så underbart att jag aldrig vill resa ifrån det. 

Det fina är att även om vi inte är medvetna om den här kraften så fungerar den i alla fall. Det är den tur eller otur som dessa människor upplever. Men något sådant finns inte. När man inser det blir livet mindre komplicerat och enklare att leva.

 ...

Efter att jag återfått hälsan (som bara var början) började jag fokusera på fler saker jag ville förändra. Med andra ord; jag började rensa och röja upp i tillvaron runt mig. De första som jag tog bort var energitjuvarna, och både negativa människor, saker, ageranden och platser försvann och jag skapade en egen plats i tillvaron vid sidan av den värld jag var utfrusen ifrån, med positiva människor, upplevelser och platser som fick mig att må bra hela tiden. Efter ett tag upptäckte jag att jag lämnat de som frös ut mig och den värld de levde i så långt bakom mig att de inte längre gick att hitta. Under åren har jag upptäckt att de positiva energierna som är byggstenarna i det liv jag skapar och lever i blivit så starkare, så sammansvetsade att jag har skapat ett paradis på jorden. På äldre da´r fick jag även uppleva magin att möta kärleken och bli älskad. För den jag är. Den magin är helt och hållet orkestrerad av Kraften.

 ...

Visst kom det svåra stunder också. Nära och kära som valde en annan väg i livet än min. Älskade anförvanter som blev sjuka. Som dog. Underbara vänner som råkade ut för både sjukdom och olyckor. Men jag lärde mig att  den positiva energi som bär i glädje, även bär i sorg. Jag insåg att den positiva energin överbryggar de djupaste avgrunder med sin kärlek och visdom. Man kan säga att medvetenheten om vad livet handlar om gör att sorgen blir mindre sorglig och påminner oss om att Kärleken övervinner allt. Vad som än händer oss, går livet vidare. Och vi får alltid den hjälp vi vill ha, ber om och behöver. Bara kanske inte i den form eller precis när vi själva förväntar oss den. Men den kommer. Var säker om det.

...
Så avslutas boken För Kärleken till min syster.

Evelyn Falk Möller
Paradisdalen
2017