Hon hade efter en längre tids ofrivillig ensamhet
vant sig vid ensamheten eller att umgås och lära
känna sig själv.

Och hon hade börjat känna sig frisk efter att hon
varit sjuk i sitt äktenskap,där hennes man ljög
och var otrogen i samma andetag.

Hennes barn betraktade hon som döda då hennes
man vänt dom emot henne och hjärntvättat dessa
så de inte kände igen sin egen mor och hon inte
kände igen sina barn.

Hon kunde nu bara konstatera lugnt att människor
medför problem om man själv inte har några.

I gemenskap med människor är ensamheten som
störst och för det mesta man får höra är lögner och
undanflykter.

Hon ansåg att man får ut mer av att umgås och
konversera med ett träd än en människa och att
man växer som person.
-