... vardagen kan kännas grå och trist eller oändligt lång... låt den vara det... alla färger har en plats och ger bilden djup... tänk när du var liten och hade tråkigt... rastlösheten gjorde nästan ont... någon i familjen kanske sa åt dig att gå ut... eller påstod att du hade spring i benen... fast tänk om vi fått allt om bakfoten... en  grå trist dag kanske är det bästa som kan hända... då börjar vi att önska och drömma om alla möjliga platser vi skulle vilja var på istället... fantasin briljerar och kreativiteten blir  på topp... varje gång du drabbas av frustrationen över en sådan grå trist tråkig dag ska du välkomna den istället...  låt fantasin leda dig rätt i all evighet...

... Tomtefar grämde sig över sin glupskhet, skämdes och våndades... ingen vill äta hårig knäck, gnällde Nissan retsamt... hårresande knäck! skrockade Skuggan, så att alla i köket skrattade sönder sig... jag har då verkligen kul i ditt sällskap Skuggan, plirade Tomtefar... Tomtemor höll på att sy i en knapp i Tomtefars byxor... för igår när han åt och smaskade knäck bubblade magen ut lite väl... Nissan klappade sin far kärleksfullt på magen, far lilla du är det bästa vi har!... oh gulle dig min rackarunge... rackarns, rackarunge! repeterade Skuggan...

... Ängla hade så mycket för sig och glömde då rakt bort Tomtefar... hon for runt över hela Juleå denna morgon och stod i med hej och hå!... uppdragen hade hon hittat på mestadels själv... men ett besök hos Vättefamiljen var beställt av farmor Ida... hon ville ge den lilla familjen någonting extra att värma sig med i vinter... Ängla knackade på med klappen och den lilla söta familjeskaran tackade så hemskt mycket för de nya blå dräkterna... Ängla såg dock att det var väldigt torftigt hemma hos dem så hon kunde inte hålla sig... vips så hade hon trollat fram ett fyllt kylskåp, dammat och fixat några trasiga möbler och bytt gardiner och tvättat mattorna, samt bäddat nytt rent linne i alla sängar... nu var Alber och Beata så betagna av gåvan att de helt förstummade vinkade farväl när Ängla flög iväg mot Tomtegården...

... på väg dit kom hon på att hon lovat att hjälpa Tomtefar... nu fick hon hemskt bråttom och dåligt samvete... men som alltid hade Tomtemor redan fixat allt... och skägget på Tomtefar det glänste... så Ängla fick istället en stor kopp glögg och en gruppkram när hon steg på... nu var Nissan på väg ut för att ordna med en av sina hemlisar... Corona, Skuggan och lilla ängeln hakade på... i köket tisslade och tasslade Tomtemor och Ängla om vad ungdomarna hade för sig...

... men Tomtefar drog sig endast till minnes sina ungdoms dagar då han var smal och smärt... så han fick en idé att åka på en långfärdstur med skidorna inna solen gick ned... Tomtemor och Ängla blev kvar i köket och bakade struvor, pepparkakor och lussebullar... ja att baka pepparkakor på Anna-dagen är alltid viktigt, sade Ängla... varför då? undrade Tomtemor som inte hade en aning... jo det är så att då slipper man husbockens arga klampande på trappan... men, sa Tomtemor, Anna-dagen var ju den 9:de nu är det ju den 11:e... de båda kära vännerna skrattade skrockande, som om det skulle påverka oss, en gammal bock, ha ha ha, utbrast de i kör... men man ska inte ropa hej! förrän man är över bäcken... just då klampade det på bron...

... Tomtefar njöt på sin skidtur i solskenets sista svaga värmande strålar... han for fram som en ångmaskin tyckte han faktisk... vilken god kondition jag har konstaterade han stolt... om jag fortsätter så här varje dag kommer jag få flytta in knappen i byxorna, och då blir Tomtemor glad... samtidigt fick han syn på Corona, Skuggan, Nissan och lilla ängeln... de tycktes öve på några konster på ett underligt vis... men vad var det för konster tro... ja det ni det är morgondagens äventyr... vi ses då!...

... solsken på er så länge!...