... att vara arg är ibland berättigat... men när ilska förtär förmågan att älska blir det fel... konsekvenserna för agerandet måste vi ta ansvar för... dock är det lätt att börja skylla ifrån sig... vi bör betänka, egen skuld, när vi börjar peka... det är då, innan, vi   ska hejda oss... stanna i steget var gång vi börjar tänka vi vill skylla ifrån oss, eller då hämndlystnad väcks... det är som att skaffa brandvarnare så att vi inte brinner inne... ilska och älska, det skiljer endast en bokstav dem emellan... det tror jag säger allt om vad de kan göra för skillnad... så gör skillnad idag... välj att älska!...

... vad pysslar du med, pappa!? undrade Nissan... jo jag håller på med en "årsikt", svarade Tomtefar... nej! pappa! det heter "åsikt"... nej! eller jo! jag menar "årsikt", eftersom jag syftar på reflektionen över året som gått... ja ha! det var fyndigt, pappsen! Nissan drog i Tomtefars skägg lite lätt... men Tomtefar blev tårögd och darrade till för en sekund... men, pappa, då! jag är ingen förbannelse, det är bara jag!... Tomtefar skrattade till lite generat, jag vet, men det är ingen julafton för barnen om de möter en tomte utan sitt stora vita skägg... men, pappa, varför ska skägget spela så stor roll?... jo det handlar om identitet, alltså, bakom skägget ryms ju den egentliga gåvan... vad menar du? Nissan var lite förbryllad... jo, det är nog så att det inte är paketet, själva saken, som är julklappen, utan det är själva gesten... ja ha! svarade Nissan upprymd! du menar att generositet och solidaritet är vad vi får!... ja just det, flickan min, du är så klok!... Tomtefar kramade om sin dotter en lång stund, och lät en tår falla tyst av vördnad... men pappa, varför ger man då inte gåvan själv?... ja kanske om den inte tas väl emot, kan de skylla på Tomten och så går inte tilliten till föräldrarna i kras... men det är ju taskigt! Nissan kramade hårt tillbaks... men det är ju en gåva det också! svarade Tomten och fortsatte med sin "årsikt"...

... husbocken hade sett hela scenen genom fönstret i verkstaden... han hade också blivit rörd och berörd inom sig, men kände inte igen sig... han som brukade vara så bitter och vrång... husbocken kunde inte förstå vart han fått sin nya trevliga attityd ifrån... mitt när han stod där smög Corona upp bakom hans rygg... här står du och spionerar så som det anstår en husbock minsann! sade Corona lättsamt... ja! suckade husbocken uppgivet... snälla Corona kan du säga mig hur jag ska angripa detta?... angripa vaddå?... jo, Corona, jag vill bli en av er!... Corona skärskådade husbocken från topp till tå... vad menar du nu, husbocken?... du menar väl inte att du ska sluta övervaka och hålla allt i schack?... nej, inte så, men Corona jag vill fortsätta med mina uppdrag, men jag vill bli en del av gemenskapen!... du, husbocken? nu lovar du att vi håller detta för oss själva va? jag lovar att inte röja dig!... va?! vad då röja mig, det är ju just vad jag vill bli, avslöjad och röjd, för jag vill inte stå utanför längre... Corona och husbocken skildes åt... de såg båda emot gryningshimlen som var rosaflammande vacker...

... Corona gick hela dagen och funderade på om han verkligen varit med om det där... vad skulle han säga till de andra... just då dök Nissan och lilla ängeln upp bakom husknuten... då fattade Corona mod och berättade för dem... de båda såta vännerna beslutade att ta saken på allvar och gå husbocken tillmötes med stöd av Corona, som ju själv var en bock med erfarenheter... men först skulle de öva med Skuggan, Räven de nu döpt till Michelin, katten Missan och Makaonfjärilen... hela eftermiddagen övade de på konster och skrev manus inför cirkusföreställningen... nu hade de också valt ett namn för sin show... den skulle heta "Cirkus gyllene skrinet"... det var nämligen så att igår hade anden lovat att ställa upp som trollkarl... nu var cirkusen nästan perfekt de saknade bara en clown, men vem?... ja det ni det är morgondagens äventyr... vi ses då!...

... solsken på er så länge!... :)