Bonsoir Monsieur!

Mörkret har lagt sig som en mur omkring mitt hus. När jag blickar ut genom fönstret är det bara de strilande regndropparna jag ser mot rutan. Eller är det kanske mina tårar...?
Den snö som skall täcka hustaken och målas av Er pensel verkar lika frånvarande som denna Er snöflinga just nu.
Dagarna går och drömmen består...av att snart få återse Er igen Monsieur.

Idag är jag lite lågmäld. Kanske för att jag inte sett ljuset i Era ögon på så länge, men mer troligt för att adventstider manar till eftertanke...
Och tänker det gör jag Monsieur...ni hör säkert hur det knakar i mitt huvud. Jag tänker på året som har gått, allt som jag fått uppleva och allt som jag kanske aldrig kommer att få uppleva...

Och jag tänker på Era vackra ögon. Dem ser jag i allt som lyser - från den klaraste kristall till vattendropparna på gatlyktorna här utanför.
Det var nog Era ögon jag begapade mig i Monsieur!
Och Era händer...och Era lockar i nacken...och Era dova små hummanden...och det där fantastiska leendet som jag lyckades frammana var gång jag sa något obetänkt eller rent av horribelt!
Åh, vad jag skulle vilja se just det där leendet igen Monsieur!

Jag saknar så Era argumentationer. Men jag bär med mig dem inom mig och ibland argumenterar vi fortfarande om något i mina målningar. Och jag drömmer om Er nästan varje natt. Ni håller Era små föreläsningar och pekar alltid på de viktigaste detaljerna...
Bara så Ni vet Monsieur, så finns Ni fortfarande i mitt liv och speglar det på ett mångfaldigt och fascinerande sätt. Det kommer Ni nog alltid att göra, oavsett...

Nu ska jag tända mitt första ljus och samtidigt skänka Er en kärleksfull tanke. Ni lyser så vacker för mig i mörkret...
Trevlig ADVENT Monsieur!

Kärleksfullt Er Clara.W.