Distansen till känslorna
och distansen till dig älskling
som om det låg en hinna
av omöjlighet runt mitt längtande hjärta

massproduktion av själslig alienation
i en värld av metall och likgiltighet

och

Törnrosa stack sig på
en ros av stål

sedan slöt världen
sina ögon och
föll i tusenårig sömn

droppar av blod över
drömmande Pangea

splittrad som mäniskors hjärtan

och

babels torn nådde aldrig
till himmeln men dess arkitekter
hade i alla fall en längtan

köttets diktatur
dikterande existensens villkor
nedröstar själens mandatlösa politik

hjärtats toner oapplicerbara
på intellektets lodräta lutning
och livet som aldrig riktigt når
in till mina inre djup

och det sista Romeo såg var
stjärnhimmelns likgiltiga ögon

men somna om älskling

det är ingen fara

det är bara världen som drömmer