Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  Får ändra namn från Hans till Hasse för det blir rätt förvirrande annars.


Ögonen - kapitel 6

Hasse vaknade på natten.
Alldeles kallsvettig.
Drömmen hade varit alldeles för obehaglig, väldigt påtaglig.
Dröm? Frågan var om det hade varit en dröm eller ett varsel?

Han låg i sängen och stirrade i taket.
Ögonen igen.
Till och med i drömmarna?
Ett försök att minnas drömmen.

Mitt ute i skogen.
I halvdunkel.
Lätta dimstråk som lindade in omgivningen i ett mjölkaktigt täcke.
Nära skymning.
Han hade varit ute och huggit ved?
Varför hade han annars burit yxa?
Något hade han gjort när han känt sig iaktagen igen.
Ett viskande ljud hade omgivit honom.
Som ett lågt väsande nästan.
Yxan hade inte varit som en vedyxa.
Den hade haft längre skaft.
Grymmare huvud helt enkelt.
Han hade låtit yxan vina i vida cirklar medan han vrålat.
Han hade inte varit ensam, någon hade legat på marken, han hade skyddat denne mot skuggorna.
Ord han inte kunde minnas nu, men de hade då inte varit inbjudningar till fest, det var han säker på.
Glödande ögon i dimman.
Formlösa skuggor som cirklat runt honom.
Mörka skepnader.
Lågt väsande ljud.
Det var ett budskap.
En varning?
Ett varsel?
Om vad?

Sanjib.. Om Sanjib ändå redan varit framme till stöd och förklaring.
Hasse störtade ur sängen, letade febrilt på det stökiga skrivbordet intill sängen. På skrivbordet rådde kaos, men det var hans egna kaos, han fann alltid vad han behövde snabbt.
Block, penna och lite ljus.
Bäst att han skrev ner så mycket som möjligt. Sanjib ville analysera drömmarna, det var viktigt, hade han fått veta, ett vapen i fel händer.
Medan han skrev ner drömmens alla detaljer började obehaget blekna sakta.
Det gällde att försöka se detaljerna så neutralt som möjligt, ha en distans.

Ögonen.
De representerade någon eller något.
Det var inte inbillning längre.
Någon eller några hade börjat att iaktta honom, mer än förbigående.
Frågan var om det pågick hela tiden eller tidvis.

En sak var han säker på, han var inte lappsjuk ute på landet.
Stugan är precis vad han behövt, källaren utökad med mer plats, uthusen med "vinden" där allt gammalt bråte hamnade innan det försvann ut i någon sopcontainer.
Hans gamla kamratgäng hade mest på skoj haft vadslagning om hur länge han skulle stå ut på "vischan", oddsen och vad som satsats på var inte alltför smickrande. Hans låg och log åt detta sidospår i sina tankar.
Han började tänka dåsigt på mer behagliga saker.
Sanne
Söt
Ljuvlig
Lockande
Men knappast intresserad av en några år äldre kille som han, det var han helt säker på, kanske därför han valt att inte ens försöka.
Den varma blicken, lite klurigt, en hel del intelligens och utmaning.
Ögonen var det som Hasse sett först och Sanne hade haft att visa mer därtill, något hans filt skvallrade om där han låg och tänkte, halvt vaken i natten.
Han hoppades på ett snart besök igen av henne, han hade glömt att be om hennes nummer men tänkte att det var ju lite spännande att få se om hon gav det självmant också.
Han tänkte mer och mer behagliga tankar medan han gled in i drömmarna igen. Bland de sista tankarna var Sanne med, mkt påtagligt.


Sanne vaknade med ett ryck.
Slängde av sig täcket helt genomsvettig.
Vilken kuslig dröm hon haft. Det gick kalla kårar längs hennes rygg när hon tänkte tillbaka på drömmen. Sällan hon hade mardrömmar. Nuförtiden i alla fall.
Hon gick ut i köket, tog ett glas kall mjölk, svepte glaset, skjöljde ur och gick tillbaka till sängen, naken. Det var för varmt att sova med något på sig i ändå.
Om hon ändå hade drömt om Hasse, hennes nya bekantskap som gav henne lite pirr i magen, hon förstod fortfarande inte varför han kunde påverka henne så mycket.
Det var bäst att se till att få klart listan så hon kunde åka ut och träffa honom igen. Tanken hade ju slagit henne att hon kunde ju visst kika förbi med en del av sakerna också. Det skulle nog vara lite för avslöjande, lite värdighet ville hon ha, inte slänga sig åt honom, tänk om han inte var alls intresserad? Hemska tanke. Sanne slog ifrån sig det negativa genast, så kunde det inte vara. Varför skulle han bett henne om hjälp annars?

Hon hör en duns mot sitt sovrums fönster.
Rycker till.
Hör en duns till.
Tar på sig ett linne och går fram till fönstret utan att tända ljuset.
Kikar ut och ser Benny ute på gatan, ser hur han plockar upp en sten till för att kasta.
Vad tusan gör han hos henne mitt i natten? Han har ju fått sina chanser och bränt dem, otrohet är inte ok, det hade hon sagt när hon slängde ut han.
Sanne tar på sig lite mer kläder och går ner i trapphuset, öppnar porten.

-Hej Sanne!
Sluddrar Benny lite ostadig,
-Kan jag inte få sova hos dig?
Sanne bara stirrar på honom.
-Skojar du med mig? Vad gör du hos mig mitt i natten? Du har gjort ditt, jag menade vad jag sa när jag hittade dig med de där "leksakerna" i min säng. Kan du fatta hur det känns? Tror du att jag skulle kunna lita på dig? Gå hem till dina lekkamrater.
-Men Sanne, var inte så hård, de är inte lika bra som du, inte ens båda två samtidigt... Kom igen nu tjejen jag e kåt.. de är inte hemma.. fan du kan väl ställa upp?
Sanne stirrar en stund på Benny tyst, känner bara hur hon blir mer och mer arg.
- Så vad menar du? Är detta en amatörversion av ett bootycall? Om du säger några snälla ord ska jag snällt lägga upp mig för dig?
-Hehe, det vore inte fel, jag bor ju hos min brorsa nu och han hade fått napp ikväll, ville vara lite ifred med henne om du fattar?
-Ja, jag fattar, men jag fattar inte vad jag såg hos dig. Du kan söka upp de där brudarna om du vill ha skoj, här har du gjort ditt, inte för att du gjort mycket värt att minnas.
-Fan va du var sur då? Kom igen nu då?
-Benny, gå. Gå nu medan du kan gå på egna ben. Gå långt härifrån och kom aldrig mer tillbaka.
-Men Sanne.. kom igen nu då?
Sanne spänner sin blick i Benny.
-Gå .. NU..
-Meen..
Benny mumlar och sparkar till en sten, vänder sig och börjar gå.
Muttrandes om otacksamma fruntimmer och orättvisor.
Sanne stänger porten, går upp till sig, skakar på huvudet.
Ja, vad hade hon sett hos honom?
Den där pojkaktiga smått barnsliga charmen?
Lite hjälplös i början, charmgt i början men så irriterande mot slutet.
Kanske var det just det som skilde Hans från Benny mest, Hans hade koll på läget och visade henne respekt. Sedan var han snyggare log Sanne för sig själv, kände lite hur hon blev varm i magen av tanken på vad som kunde hända, kanske hon fick ta lite initiativ men det vore nog värt besväret.




Prosa av Nikolai Jungsin VIP
Läst 240 gånger
Publicerad 2007-06-30 15:50

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Anna Nickolausson VIP
verkar luta mot romans, nya saker nya intryck gör en nyfiken på fortsättningen
2007-07-19

Vilsen Annette-hittar vägen
Mer och mer spänning! :-)
2007-07-15

  *Zenobia*
men vad drömde Sanne om då.. ???
2007-07-01

Havsjungfrun
=)..gillar verkligen denna del..det blir bara mer och mer intressant och spännande för varje kapitel..snyggt!
2007-06-30





  < Nästa text
< Föregående