En varm vind. Känslan jag får är som sammet mot min hud. Jag tar ett djupt andetag och känner hur löven prasslar under mina tunga fötter. Tunga av den långa väntan efter att få känna dina varma andetag mot min kind, så som solens strålar värmer ända in i min själ. Skogen jag går i är mig inte främmande, sedan barnsben har jag vandrat längs dess osynliga stigar av skimrande gräs och lekande löv. Jag sluter mina ögon och färgerna som täcker ögonlockets insida börjar leka fritt. Alla dessa varma färger är som ljuv musik för mina ögon på samma sätt som fåglarnas kvitter i bakgrunden är som ljuv musik för mina öron. Men ännu ljuvare är din mjuka röst som omfamnar mina sinnen på samma sätt som löven på träden beskyddande böjer sig över sina rosor. Rosor som annars beskyddar sig med de skarpaste taggarna, som med kvickhet tränger sig igenom min hud. Jag rycker till av förvåning, att något så bedårande till doft och syn kan stinga så fasansfullt. Min blick fångas av de inåtveckade bladen som ännu inte slagit ut, vad döljer sig därunder? Det kommer en dag då rosens lena blad veckar ut sig och blottar de hopkurade fröna innanför. Snarligen är det högtid för fröna att skiljas från rosens närhet och fara ut i det vilda, med hjärtat från dess inre stulet.

Av den osynliga stigen blev jag ledd till den porlande bäcken vars lugna yta täckt av flytande näckrosblad. Fulländad och stilla till ytan för att dölja det liv som pågår på bäckens botten. Det liv som sätter varenda atom i rörelse, varenda partikels yta i beröring med en annan. Så som du en gång visat mig, att den beröring du utsätter mig för rubbar hela min existens. Vaggar varenda atom i min kropp så som regndropparna när de faller på bäckens stilla yta. En efter en faller de. Snuddar vid ytan och försvinner, skapar mönster som genomtränger mitt undermedvetna. De lätta dropparna smeker min släta hud och fukten lägger sig sakta som en brännande mantel över mig. Jag sluter mina ögon och känner hur jag blir ett med regnet. Mitt sinne lättar och jag snurrar ohämmat, dansar till regnets melankoliska melodi. Jag tvärstannar mitt i alltet. Mitt hjärta värker. Jag lägger mig försiktigt ner på det svala gräset med ansiktet nedgrävt i armvecket. Regnet piskar och mitt hjärta värker.

Du är inte här.