Jag sitter här alldeles för sent på natten och är inne på en sida som jag besöker allt för sällan ..

jag finner inga ord för sakerna jag läser, för dom är inte mina saker att känna.

det enda jag dock finner är känslan av avundsjuka, en avundsjuka jag själv inte kan förstå.

Hur kan jag känna mig avundsjuk på smärta, abstinens, kaos och total saknad av kontroll?

är det kanske för att den delen av mitt liv är över nu? att jag börjar hitta en slags balans, ja för som mitt namn föreslår så är det den saken jag alltid har jagat men aldrig haft.

jag känner mig inte hopplös över livet (även om jag fortfarande inte tror så högt om människor) jag har inte heller låtit mig själv assimileras i ett samhälle jag inte tror på.

jag känner mig dock hoppfull, för första gången på år och dar,

och det, ja det.

det skrämmer mig på en sån nivå som är så ofattbar att bristen på min vokabulära talang blir alldeles alldeles för uppenbar.

för min kontroll genom att inte ha någon kontroll, den är borta .


nu är det jag som är i kontroll.


så vad gör jag nu?