Unge herr karl var en pojke med många funderingar.
När han ville vara ensam hade han många knep för att få sin vilja igenom.
Ett av dem var att ta på sig olika sorters munderingar.
Han kunde ta på sig både päls och solglasögon, för att ingen skulle känna igen honom.

Ibland kunde man höra honom fnissa högt för sina påhitt,
men egentligen hade han flera gånger funderat på att gå runt fullständigt avklädd,
fast då var han ju tvungen att först bli av med hullet sitt..
För vad han faktiskt allra helst ville, var ju att bli sedd.