Hon förstod lika lite den här gången
som de andra gångerna vad hon
gjort för att förtjäna den här smärtan.

vad gjorde henne så ovärdig ens en gnutta lycka?

Hon fick en klump i halsen,
varma tårar trillade utför kinderna och
dropppade ner på hennes darrande händer.
Hon bet sig i läppen för att hindra flödet men det hjälpte inte.

Smärtan måste få sitt utlopp och det här var
kroppens naturliga sätt att rena sig från plågan.

Hon hade hört talas om folk som dött av sorg och brustet hjärta.

Han hade vetat, den jäveln.

Hon drog skakigt efter andan när ännu en tår sved på hennes kind.