hon ber om det med läpparna
som ett rådjur i strålkastarskenet
för smärtan
är skönare än njutningen
andhämtningen stannar
och barnen leker på gatan
händerna knyts
för att öppnas

saknar hon inte händerna
kring halsen, kring könet

håret tovar sig villigt mot huvudkudden
blåmärkena framträder mot det vita skinnet
i rummet bredvid hänger sig horsaren i duschslangen

i dina kladdiga skrivblock skrev du
bästsäljande romaner
som ingen visste var självbiografiska

hon följer tågrälsen med fingrarna
hoppas på ett annat slut
än ändstationen
undviker fasaden,
charaden
svetten samlas i vantarna
som om tårarna
valde en annan väg ut