Han samlar minnen som han hänger i gardinstänger
de vrider och vänder sig i vinden
likt löven som faller från träden, eller tårar som rullar längs kinden

Och även om jag hör hans läppar tala
berätta om hur bra det går
förklarar hans ögon mycket mer sanningsenligt, hur han egentligen mår

Jag önskar jag kunde hjälpa
för det är ingen otäck syn det han döljer inuti
och fast många gott och väl är medvetna om det fortsätter de ändå med sin idioti

Jag är på andra sidan jorden nu,
samlar nya, andra minnen
Men trots det finns hans existens alltid närvarande i mina sinnen

Och en vacker dag kanske vi åter lever i symbios
men jag har aldrig förstått någon och ingen förstår mig nu




inte ens du