En trasslig tonårsdröm fylld med synder som skulle straffas enligt straffsats 2- 4 år mot ett erkännande

Inte alls mer mogen nu men kanske försiktigare, insatsen har ökat med åren och min dotter är inget jag spelar om

Ironi är ett faktum när en man fylld synder och brister som jag, ändå skapar en avbild som är vackra än livet

Känns som eskapism då ett leende från henne kan tränga bort all ondska i världen

En blick, en min, ett skratt och man inser hur vackert livet kan vara

En sorg, en motgång och lindringen finns alltid där hos en liten människa som inte ens inser hur viktig hon är.

Hon får mig att skratta bort problem och älska istället för att hata

Det är min dotter som får jorden att snurra