oförlösta livsformer
ruvar i för ögat
osynlig rörelse
landhöjningen
pågår fortfarande
efter senaste istiden
Hjulets yta vilar
i ögonblicket
stilla mot underlaget

alltmedan rullandet
med oavbruten
kontinuitet pågår
genom rummet
och tiden

tiden som
med tvingande
obeveklighet skrider

den linjära
vettlöst framåt

den cirkulära
tillbaka i egna spår

nuet undflyr ständigt
tillåter inte ens
att med kniven rista
våra bomärken
annat än i spillrorna
efter Sumer, Ming
Inka eller Zimbabwe

levde vi nyss?
trots att vi ständigt
spränger ljudvallen
och i våra sinnen
speglas himlakroppars
inbördes rörelser

Jag döljer
mina känslors
brunnar bakom
spegelreflekterande
solglasögon

skyddar mig samtidigt mot
det obarmhärtiga ljuset
vars hastighet
utgör referens

kära

missbedömde vi
infallsvinkeln
vid vårt återinträde
i atmosfären?

såg man oss
från jordytan som
stjärnfall?