Jag knäpper jante på nosen. Jag sjunger bort några dämoner. Det anstår mej inte att göra mej mindre än vad jag är. Jag vet att det skruvas ur lampor ur mitt livsträd av dom som inte kan låta bli att bli rasande över min lyskraft och brillians. Men de blir allt färre, för det gör ont att göra mej illa. Gör mej gott och upptäck era sanna goda dimensioner, istället för att bli sjuka av jante. Låt oss älska varandra, berika och välsigna varandra; skruva i lamporna i varandras livsträd och knyta upp varandras problem. Tina upp den svartaste isen.