Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

king crimson, crimson, crimson

http://www.youtube.com/watch?v=gq-l2xMpbwg




lågfjällsterräng, lärkens smörgula barr - landmärken före frukost

 

 

 

 

 

fortfarande varm - av dig, ska
tassa upp och sätta på vatten till bergamottoljete,
efter inatt. - jag ska brygga hett kaffe också, särskilt till dig.

*

sedan, idag åker vi över skogen,
dimrökarna lättar aldrig under dagsljustimmarna
men molnen skingrar sig ikväll, vid åttasnåret.
se, där är månen! - en rostfri skiva, en pollett
nära springan till natten. man kan köpa nästan allt.

*

vi kysstes som två trevande främmanden,
instinkt. och vaga doftförnimmelser gav oss varandra.
så sårbara vi måste ha tett oss, ifall något ont skulle ha drabbat oss,
- just då. men sådant händer inte här.
föreställ dig tandövarden så här dags - och i motsats till det; kabul.

*

jag slickar lätt på förhårdnaderna i din öppna, sovande hand.
min mage kurrar - mössen kryper in i väggarna så här års.
på systembolaget doftar det påhitt, rött kött, gelé, päron och
camembertefterrätter. 'retro-ute', skulle innefolket tänka.

*

tänder vi ljus, och låtsas att allt är magiskt och ouppnåeligt.
som förtrollningar och äkta mattor. jag kan tillfredsställa dig där igen.
- du skulle komma, salt.
vargarna i jangenreviret skulle för okynnes skull - ha slagit
fem oskyldiga får, hittills i höst.




Fri vers (Prosapoesi) av wayward - taiga
Läst 437 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2009-11-02 09:40



Bookmark and Share


  Per Teofilusson
Har upplevt det där m reliefets kraft på sistone: som hur Mastrello Mastrianni och Sophia Lohren laborerar med varandra i skuggan av Hitler i Rom (eller likaväl tvärtom), eller hur Johnny Boy provar springa ifrån sina skulder (har du märkt att DeNiro i alla tidiga filmer springer liksom med axlarna ryckvisa och liksom kluckande) vid fasaderna under en slags karneval i Little Italy. Så listigt och så effektivt grepp, det blir saga och realism i samma låda och bägge entiteterna förstärks. Som här i din så ömt mellan två älskande, och Kabul och vargarna i jangenreviret agerar lyktsken eller strålkastare eller konturerna av en fisk under en kvällsbrygga. Det är svårt att veta vilket som är det stora skeendet, och så darrar bilderna fram.
2009-11-23

  Ronny Berk
svår att rättvisande kommentera men läser och omlöser, njuter orden och dess meningar; tycker mycket om och längtar till !
2009-11-12

  Sebastian Lönnlöv (sidhe)
Vilken vardagligt lycklig och ändå språkligt skimrande text. Gillar alldeles särskilt poletten!
2009-11-12

    Melona
jag skulle vilja skriva en varm och tillika fin kommentar till din text här, men jag är för tillfället oförmögen, känner något slå till i mig, det händer i princip alltid när jag läser dig, du målar bilder som är så pittoreska finstämt snickrade och hur du med omsorg ger oss smått, som då blir stort och ja, jag håller med maria och ulrica,
ditt sällsamma språk och att du så sällan skriver kärlek så här rättframt; det gör det än mer läsvärt.

inledningen är så sinnligt förnimmande att jag känner värmen, doften och sömnen emot mig,
sen tycker jag det är spännande detta med låtsas, ibland tycks hela livet gå ut på det,

men så
dessa landmärken före frukost,

tack ww!
2009-11-03

  Carola Zettergren
Här instämmer jag både med ulrica r och maria k .... Du skriver sällan om kärlek, jag tror det beror på att du tar den på allvar...därför blir det alltid så här bra, NÄR du gör det, tackar ödmjukast för denna!!!!
2009-11-02

  Berit Robin Lagerholm VIP
En naket vackert alster fylld av sinnen.
2009-11-02

  glittertindra
wow...
2009-11-02

    resilient
Så vackert. Och så sällan du skriver om kärlek. Tillsammans med ditt vanliga språk och dina speciella bilder blir det helt oemotståndligt.
2009-11-02
  > Nästa text
< Föregående

wayward - taiga
wayward - taiga