mötas för första gången

kanske skulle det bli nervöst

man vill ju göra intryck

det blir krystat och pretentiöst

sedan, när krampen släpper

och man kan börja att slappna av

känner man att det lossnar

och man slutar att ställa krav

spänningen finns i hoppet

och ett "kanske" känns som en tröst

pejlar och scannar ständigt

genom gråkall och tråkig höst

kittlingen som ger krydda

åt den vardag jag lever i

skåda ett barns förtjusning

när en stad blir ett tivoli

LARZ GUSTAFSSON    091104