"Dé é mö vaer", sa han och kikade ut genom dörren, där vi stod i avsked och jag var på väg hem efter ett kvällsbesök.

Och visst var det väder! Himlen röt och vinden rumsterade bland de avlövade träden.

Jag drog upp axlarna och snörde min jacka tätare runt halsen. Drog baskern längre ner över hjässan.
"Jo, ho går på syd. Det varslar illa! Dé é gott en fått båden på lann ida", sa jag.

"Vi ses temöra!" sa grannen, vinkade och så promenerade jag iväg.
Bakom molnen fanns fullmåne, så mörkt var det ju inte. Jag fann lätt min väg.
Och när jag kommit inom hemma, tänkte jag, att så här var det förr.
Det kunde bli mö vaer.

Men nu, just idag, var jag glad att bryggan blivit naken. Och att båten står på land.