Går genom parken
med huvudet i backen
tunga steg
och med instängda tankar
men så lyfter jag blicken
och ser en man långt borta
som jag känner igen

När vi kommer fram
till varandra
får jag ett varmt leende
och han säger
att han är så glad att se mig
och jag ser i hans ögon
att det är sant

Vi står och pratar en stund
och när jag vandrar vidare
har min rygg rätats ut
mina fötter blivit lätta
och tankarna har blivit utsläppta
på grönbete

Tänk så lite det behövs