Jag kommer ihåg tiden i mitt liv då alla moln var svarta

Det var som om atmosfären bar en enorm svart kappa

Varje dag var en kamp i motvind, kyla och piskande regn

Jag var ensam och vilse i en okänd terräng

Utan hopp, utan tro, utan någon vid min sida

Med en själ i lågor fortsatte jag lida

Sedan kom mitt rop på hjälp

Utan ord fick såren visa min brinnande själ

Med hopp som återvände tog jag mig upp till ytan igen

Andades frisk luft och såg solen skina genom molnen

Detta är min historia, detta var mitt liv

Jag stötte på hinder som jag tog mig förbi

Nu har jag hittat meningen med livet

Jag tänker fortsätta leva, men utan att ta något förgivet.