Längst bort efter grusvägen i min barndomsby finns lador och ett stort rött

hus där det bodde en vithårig äldre dam tillsammans med sin svarta katt.


I ur och skur kom hon farande på sin cykel med gummistövlar på

fötterna. I vinterns svåra snöstormar pulsade hon fram längs vägen

med sina kassar, jag har en svag aning om att hon hjälpte en äldre farbror i

byn att handla hem mat.


En speciell händelse hos den äldre damen var en julaftonseftermiddag då vi

tog en promenad i våran by och på trappen såg vi en stor kastrull med en

träslev i, det var så vi smög oss dit till trappen. En doft av risgrynsgröt spred

sig till våran näsa plötsligt for den svarta katten ut genom dörren och en

konstig känsla infann sig som att någon iakttog oss.


Vi gick därifrån men än idag kan jag inte släppa tanken på att risgrynsgröten

var säkert till för den snälla gårdstomten som smög omkring bland ladorna

och vårdade den faluröda gården i vår barndomsby.

Om det nu finns någon tomte....? Men det trodde den vithåriga damen med

den svarta katten.


091116