Smugglarna var de mest avskydda rymdfararna.

De levde på sina skepp mer än någon annan. Skeppen i sig var angripna rostholkar som skramlade när de stannade till vid rymdbutikerna för att handla öl, porrtidningar och tejp.

De levde sina hela liv på skeppen. Skeppen var deras hem, deras mödrar, deras bröder och älskarinnor.

Det jag försöker säga är att deras skepp var det enda de överhuvudtaget hade.

Och tejpandet var deras livstil.

Många hade gjort det till sitt kall att konstruera saker av tejp.

Speciellt kläder eller dockor.

Men ibland såg man mer inspirerade byggen av djur eller växter. Någon hade byggt en fåtölj av tejp och en annan en mindre swimmingpool som tyvärr aldrig kunde fyllas på då det är förenat med livsfara att ha sådana mängder vatten ombord på rymdskepp.

En annan hade byggt en modell av en radio, men sedan upptäckte han att han helt enkelt hade täckt hela sin radio med tejp efter att ha rökt lite för mycket av universums allra bästa marijuana.

Det fanns en intern tävling bland smugglarna i tejpmodellerandets ädla konst.
Den startades av Conquan Keruan, en åldrad smugglare som var jordling, men uppvuxen på Belelelele.

Han hade tillverkat ett komplett häststall med jockeys, hästar och allt som hör därtill av semitransparent scotchbrite.

Bakom stallet stod ett par pilska fjortonåriga flickor. De smygrökte tejpcigaretter och baktalade andra med sina tejpmunnar.

Allt var perfekt.

Han fotograferade sin skapelse och skickade ut den på det interna smugglarnätet.

Det var gnistan som tände tusentals smugglare att visa upp sina skapelser.
Naturligtvis fanns ingen domare men när en extravagant skapelse visades upp tog man av hatten. Man hade iallafall tagit av hatten om man hade haft någon.

Eller tagit av sig hjälmen om det inte hade varit ett säkert sätt att ta livet av sig, beroende på lufttrycket i kabinen.

Under vissa sträckor i universum kunde man utan vidare färdas utan hjälm. De kallades "Glory runs" och var för en rymdfarare en oas.

Man kunde ta av sig hjälmen och obehindrat klia sin otvättade hårbotten, sova på sin brits och känna den svala kudden mot sin kind i några timmar medans autopiloten navigerade igenom galaxerna.

Röka en cigarett eller äta en smörgås med skinka och smör istället för en tub med chili-con-carne, mjukost, pilaffris, blåbarspaj och tandkräm. I samma tub.

Under andra sträckor fick man skruva upp trycket i kabinen till det maximala, spänna fast sig i stolen och hålla krampaktigt i styrspaken medans man bad till Gud samtidigt som hotfulla block dök upp från ingenstans och tog kurs mot skeppet.

Man kunde se på en rymdfarare att han var smugglare.

Han var lite mer sliten än andra rymdfarare. Han hade ofta lappad rymddräkt och det var något av en tradition att en smugglare hade någon form av dekoration på sitt skepp. Oftast en sticker eller en motivlack på bakre kortsidan med ett budskap som denne kände på ett eller annat sätt symboliserade hans livsåskådning, eller brist på livsåskådning.