Stanna tiden, jag vill gå av precis här.

Jag tänker alltid samma tanke när jag ser bron som löper över kanalen. Jag hinner tänka att det är så vackert med solnedgången vid horisonten och alla kalla moln som stilla flyter fram över den brinnande himlen. Jag vill fånga det på bild. För det är något jag håller på att lära mig. Något som jag för en gångs skull kanske skulle kunna lyckas behärska och bli bra på.

I vilket fall så hinner jag inte tänka längre än så innan elden slocknar i havet och bussen susar in i tunneln vid slutet av motorvägen.