rollspel med fasader på öppet fält
rent barnslig feghet
ett par mörka ögon och breda axlar

jag vet att människor inte alltid menar
att ha hård genomslagskraft bakom alla ord
men ibland träffar de ändå utan förbehåll
och spränger sönder aortor och hjärtmuskler
under torr, svart, vit, knottrig, fet, rynkig hud

dina ord träffar och klämmer sig in mellan
mina revben, gömmer sig i trånga vrår

plus och minus strider om envälde
- om att få framträda i ljus

och jag ställer mig på sidan av som betraktaren,
som mörkret i teaterpubliken.