vaknar i ett lugn efter
ingen storm armar och
ben så nära att jag knappt vet
vilka lemmar som tillhör mig och
vilka som faktiskt är dina skrapar
första frosten från min hud slickar
hösten ren från kylan lägger
solen i en ask och spar tills
nästa oväder dansar i
en eld som brinner och brinner
och brinner utan avslut vi
slutar aldrig brinna för
varandra ser tanter på torg och
några gubbar alla andas små vita
rökpuffar sveper in dig i min kropp liksom
du låter mig komma innanför din vi är
trygga här på tredje våningen långt
bort ifrån skriken jag är naken i din
famn och jag somnar i ett lugn som
aldrig blir en storm
igen