Sönderbitna naglars fruktlösa skrapande mot ålderdomlig bark. I bakgrunden. En gosskör som sjunger i falsett. Så lät vinden, som ven genom kläder och märg. Som att amputera alla extremiteter, så kändes kylan. Fingrarna kändes inte alls.
Fåfängt fumlande i försök att få fyr på cigaretten. Fan fy fan. Händerna knutna till en liten boll i fickan. Fan fy fan.

Inga fåglar kvittrar.

Kylan som äter sig igenom gummisulan. Fötterna fast förankrade i marken. Nageltrånget känns inte längre. Tårna känns inte alls.

Bruna ögon stirrar förväntansfullt ut i tomma intet. Vidöppna av skräck, tåras av kylan. Tårarna blandas med snoret och sätter sig i halsduken. Fan fy fan.
Förfrusna förtvivlade fingrar försöker förgäves få fyr på steget därifrån.
Äntligen, eld. En strimma ljus i en polarvinter.
Djupa andetag, djupa bloss. Effekten är välbekant. Djupa andetag, djupa bloss. Knarkar bort de sista hjärncellerna. Allt för att slippa tänka.